Ordglädjen skymmer berättelsen

böcker.vinjett

[150206] porträtt av författarenViolencia bor nu ensam igen, ensam med den kritstrecksrandiga katten Romeo. I slutet av Lina Hagelbäcks debutroman och första bok om den egensinniga Violencia (2013) lämnar hon Stina, den nära vännen hon bor med, för att återvända till ensamheten. När Brombergs nu gett ut Violencia och hennes far har hon överraskande fått brev från en Aurel Tamási som äger en bar i Bukarest där fadern, Esra, varit en ständig gäst de senaste åren.

Tamási skickar med ett stort antal av faderns dikter, dikter som Lina Hagelbäck sedan kryddar romanen med. Denna poesi är skriven av Lina Hagelbäcks egen pappa, Jösta Hagelbäck, poet, konstnär och filmare. Kanske mest känd för filmen Kejsaren, som fick både Silverbjörn och Guldbagge (för foto och manliga huvudroll) 1979.

Esra är en motsägelsfull poet och trubadur som är besatt av vulkaner och därför reser världen runt för att var dem nära. Han lämnade sin dotter och fru redan när Violencia var tio år. Esra kunde vara varm och kärleksfull, spännande och fantasirik likväl som skrämmande våldsam. Han slog sin fru efter att i sin extrema svartsjuka kommit på hennes otrohet, inbillad eller verklig.

Mycket känns igen från debuten; de silossmala textpelarna med raka både vänster- och högerkanter, språkets poetiskt krumbuktande nyordscirkus, och den på många vis självdestruktiva huvudpersonen, hennes ständiga längtan efter närhet och ensamheten. Jag tycker dock inte att det språkliga firar samma triumfer som förra gången, kanske för att det inte längre är helt nytt och fräscht. Men även för att det stundvis känns lätt krystat med alla i grunden spännande ordsammansättningar. Exempelvis blir ett kapitel med enbart titelförslag på noveller Violencia tänkt sig att skriva ganska överflödigt. Det nya är att faderns och de egna dikterna får ta ganska stor plats i texten, i mina ögon ofta alltför stor. Jag frågar mig vad dikterna tillför mer än avbrott i berättarflödet. Till viss del ger det väl en bild av faderns tanke- och känslovärldar, men knappast så mycket mer. Det verkar som att författaren vill visa upp denna poesi för omvärlden. Jag frågar mig också om den nya romanen kan läsas självständigt, alltså hur mycket man får ut av den utan att ha läst den förra (som jag rekommenderar).

Det nya är också att Esra får ett kapitel där vi får höra hans egen röst. I Taormina försörjer han sig som trubadur på barer, och blir lite till en klichébild av den trasige och nedgångne poeten som omgående dricker upp pengarna han tjänar på sin sång. Med en guide tar han sig upp på Etnas sluttningar ”Tänk att en bruten man som jag ännu kan känna vild glädje.” Språket blir i Esras berättande rakare och mera direkt, och själva tonen får mig emellanåt att tänka på Sture Dahlström.

Violencia träffar sin granne Malte, en lätt udda egyptolog, och blir förälskad. Men hon bestämmer sig trots – eller kanske på grund av- det att åka till Sicilien för att leta upp sin far. Väl där träffar hon snart på honom, och även om det gnisslar lite lätt alldeles i början träffas de strax igen. Men ”Mellan oss finns en ruin, en sorg som saknar svar, ett jäsande av aldrig.”

Slutet, och mötet mellan far och dotter, blir i min läsning något av ett antiklimax. Allting går väldigt fort och anklagelserna Violencia slungar ur sig låter överraskande osofistikerade och infantila, med tanke på hennes annars avancerade tankar och språk.

Jag läser min text och inser att det måste låta som att jag är besviken och att romanen inte gjort särskilt stort intryck på mig, och det kan nog stämma. Men bara till viss del. För riktigt så illa är det nu inte, visst är det också bra. Lina Hagelbäck har en imponerande känsla för språk och poesi, och i grunden finns där en stark och berörande berättelse. Men kanske att den denna gång skyms väl mycket av ordglädjen, och att romanen i jämförelse med den första inte håller fullt ut.

▪ Stefan Hagberg

bokomslag

Lina Hagelbäck
Violencia och hennes far
Bromergs 2015

Författarporträtt: Brombergs

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: