[150624] 
Stefan Zweig var en av mellankrigstidens mest lästa och uppburna författare. Driven i landsflykt av nazisterna tog han sitt liv i Rio de Janeiro den 22 februari 1942. Under titeln Amok kommer nu några av hans noveller i reviderad svensk översättning, och efter succén för filmen Grand Budapest Hotel, som bygger på Stefan Zweigs Världen av i går – en europés minnen, hoppas jag att den här utgåvan ska finna många läsare.
Stefan Zweig gav under sin livstid ut två novellsamlingar där Amok användas i titlarna, och Amoklöparen är namnet på den novell som kanske mest sätter sin prägel på den här boken. Enligt Stefan Zweigs egen karakteristik så handlar novellerna om ”den stora lidelsen”, och så är det förvisso, men det rör sig inte om någon oproblematisk passion, långt därifrån.
Huvudpersonen i Amoklöparen är läkare och har efter en förskingringshistoria vid det sjukhus i Leipzig där han varit anställd sökt sig till holländska Ostasien där han under några år arbetat vid en avlägsen kolonial utpost i de djupa skogarna. Men en dag kommer en kvinna ur den koloniala överklassen till hans station och vill ha hjälp med en abort. Förgrämd och bitter tappar läkaren fullkomligt färgen och begär att hon ska tillmötesgå honom sexuellt om han ska ta risken att göra det förbjudna ingreppet.
Stefan Zweig bygger upp en spänningsladdad dramaturgi när han låter läkaren berätta sin historia under nattliga samtal med en medpassagerare på ett fartyg på väg till Europa. Det retrospektiva perspektivet ger läkaren möjlighet att värdera och ångra sitt handlingssätt. Han ångrade sitt krav men då hade kvinnan vänt sig till en okvalificerad abortör, som skadade henne så att hon förblödde när läkaren till slut hittade henne. Hon tar löfte av honom att han ska förtiga graviditeten när han träffar hennes man. Han måste också få hennes älskare, barnets far, att tiga. Kvinnans kista finns med på båten. Novellen får en dramatisk upplösning i Neapels hamn.
Amok rymmer fem långa noveller. En av dem handlar om schack. Också den utspelar sig på ett fartyg. En världsmästare i schack finns bland passagerarna, han har en intuitiv begåvning för spelet, men socialt är han helt utan fallenhet, trist och trög. Hans motståndare har länge varit fånge hos Gestapo och i isoleringen räddat sitt förstånd genom att spela imaginära schackpartier. Så kan lidelser också se ut, de kan vara tvångsmässiga, nödvändiga för att upprätthålla ett meningsfullt liv, men ändå en plåga att underkastas.
En rentav gripande historia är berättelsen om kvinnan som satsar allt för att rädda en ung man ur sitt spelmissbruk som fört honom till självmordets brant. Här är miljön Monte Carlo under det hektiska tjugotal då världen fortfarande levde i illusionen om att det stora kriget under det föregående årtiondet också varit det sista mellan stormakterna. Stefan Zweigs skicklighet framträder också här med stor tydlighet, han låter en historia utspela sig först, där en kvinna plötsligt försvinner från sitt hotell med en yngre älskare, för att sedan låta en annan kvinna i förtroende för en berättare belysa hur lidelsen kan få en människa att utan betänkande vara beredd att offra allt.
Amok präglas av gediget författarhantverk och tänkvärda människoöden där moraliska predikament ställs på sin spets. För en nutida läsare kan det dock verka som en paradox att den av nazisterna förföljde Stefan Zweig kan skriva om den infödda befolkningen i koloniserade länder som ”lågt stående varelser”. Vid en postkolonial läsning skulle det finnas fog för kritik. Ändå måste det ambitiösa förlaget Ersatz berömmas för den kulturgärning det är att ge ut boken och dessutom göra det i påkostad form, vackert inbunden och med väl luftad text, mycket behaglig att läsa.
