Tyske författaren Clemens Meyer (född 1977 och boende i Leipzig), skriver om dagens östra delar av Tyskland i noveller i samlingen De tysta satelliterna (2017), som utkommit på ellerströms. Snyggt översatt av Ebba Högström, och med förord, som möjligen borde varit ett efterord, av Måns Wadensjö. Läs mer
Poeten Pamela Jaskoviaks första novellsamling heter ”Kvinnor utan män” och består av elva texter som är smått absurdistiska beskrivningar i kortform av människor som möts under olika omständigheter. Med dråplig avväpnande humor instucket är det en fröjd att läsa dem. Och det går lekande lätt att ta sig fram i meningarna som flyter fjäderlätt och fint. Läs mer
Det här är fjärde översättningen på några få år, efter ”Trilogin”, memoaren Analfabeten, och kortromanen I går. Den här gången en novellsamling, om nu novell är rätt beteckning på de kortkorta minihistorierna. Ofta inte mer än ett par sidor, den längsta på drygt sju. Man känner igen Agota Kristofs stil och ton, men långa stunder ändå inte. Det kan nog bero på att det till stor del rör sig om väldigt skruvade texter, och ska man berätta något på en och en halv sida gäller det att sätta igång direkt. Risken är att det tar slut innan man kommit in i historien, som man kanske får försöka tänka sig vidare själv. Det blir nästan lite som att läsa dikter emellanåt. Läs mer
Det händer dessvärre att man emellanåt får läsa om fall där ett barn slussas fram och tillbaka mellan biologiska- och fosterföräldrar, ”Lilla Hjärtat” är det mest hjärtskärande och groteska misstaget på senare tid.
I inledningen av den irländska författaren Claire Keegans novell Det tredje ljuset (från 2010) bestäms att den namnlösa (och berättande) dottern till en barnrik och fattig familj ska få tillbringa en tid hos släktningar. Fadern kör henne i bil till det barnlösa paret, lämnar henne där utan att ens säga hej då. När han fått mat sticker han bara. Heller inget om hur länge hon är tänkt att stanna. Läs mer
Från Neapel kommer många högkalibriga författare. Mest känd är naturligtvis pseudonymen Elena Ferrante, som tagit världen med storm med sin Neapelkvartett, där vänskapen mellan flickorna Elena och Lila står i centrum. Men från staden kommer även Domenico Starnone, Erri de Luca och Roberto Saviano, för att bara nämna tre idag levande lokala författare. Läs mer
Det här är en novellsamling om människor på skav mot tillvaron, står det på baksidan av Annika Norlins skönlitterära debut. Och visst lockar det till både skratt och gråt när man läser de åtta novellerna som är såväl dråpliga som humoristiska. Hennes formuleringsförmåga är kanske det jag tycker bäst om. Läs mer
Jag tror att empati i grunden är det som håller ihop världen. Om det inte fanns medkänsla mellan oss människor skulle nog den djungelmentalitet en del inbillar sig styr oss verkligen vara det som styr. Enligt mycket av den moderna forskningen kring homo sapiens och hur vi blev som vi är är det just förmågan och viljan att samarbeta som sägs vara det som gjort att vi som art överlevt så länge som vi gjort. Läs mer
Om brott utförda i olika tider handlar denna bok. Tio författare i Novellmästarna bidrar med sjutton texter. Allt i från vikingatiden till svenska stormaktstiden och 1940-talets nazism fram till folkhemmets mörka sidor under rekordåren – till 2000-talets datorvärld och slutligen i ett futuristiskt förändrat Stockholm. Läs mer
