När turismen flyttade över till järnväg

Bokomslag

[161102] För alla oss som upplevt hur det blivit svårare att ta sig med tåg ner till kontinenten, med allt färre sovvagnar och problemen att ens skaffa en biljett, kan det vara intressant att ta del av sensationen som bubblade när tåglinjerna en gång kopplades samman.

Den ekonomiska eliten har länge gjort resor till avlägsna platser, något som långsamt växte i omfattning. På 1700-talet började man tala om Grands Tours. Köpmän och andra med pengar skickade ut sina söner på bildningsresor som kunde vara från månader till något år långa. Till en början med häst och båt, men så fort järnvägsnätet på kontinenten byggts samman ökade intresset för resorna starkt.

Samtidigt utvecklades kameratekniken och fotograferandet blev en hyfsat behändig resekultur. Fredric Bedoire kombinerar dessa förhållanden. Han har fått tillgång både till fantastiska fotografier och reseskildringar från det vi idag betraktar som typiska turiststäder – Paris, London och Berlin. Men även till mer äventyrliga resor runt Medelhavet och resor till det relativt okända Amerika. Om man vill kan man dela upp denna praktbok i två teman: tågresandets pionjärår och ögonvittnesskildringar från besökta storstäder och andra platser.

Länge dominerade hästtransporterna resandet på land. Inte konstigt då att de första järnvägsvagnarna hämtade inspiration från hästdroskorna, liksom för övrigt de första bilbyggarna gjorde:

”De tidiga tågen på kontinenten kunde vara extremt långa med sextio vagnar, varav de första tjugo var som diligenser, vackert lackerade och prydda med guldornament. De var dubbelt så breda som långa och rymde en fullt möblerad salong för åtta personer. Under sofforna fanns plats för nattsärkar och hattfodral. Det betydde att det fanns möjlighet att sova i nattsärk och nattmössa. I det långa tåget följde andraklassvagnarna efter första klassens diligensvagnar. Andraklassvagnarna hade stoppade säten och var till för ’bättre folk’, varannan var för rökare.Vagnarna i tredje klass var för arbetare och sämre bemedlade och hade hårda bänkar. Sist i tåget kom godsvagnar för resenärernas polletterade bagage  och fraktgods.”

När järnvägsnäten bundits samman gjorde möjligheterna att sova under resan att det byggdes sovvagnar. De första sovvagnarna på kontinenten sattes i trafik 1876. Strax följdes de av restaurangvagnar.

En karta över järnvägsnäten kan samtidigt läsas som en ekonomisk karta. En av bokens första nätkartor visar det som idag kallas Västeuropa år 1856. Då hade Sverige ännu inte öppnat en järnvägsbana dragna av lokomotiv. Spanien och Östeuropa är vita fläckar. Istället var det tyska områden, norra Frankrike, koldistrikten i Vallonien och England som gick i täten. Under andra halvan av 1800-talet vidtog en enorm utbyggnad av järnvägsnätet och vid sekelskiftet var det i det närmaste av maximal utbredning.

Tågen kunde nu korsa landsgränserna. Vad som inte berörs är i vilken utsträckning spårvidden var standardiserad och hur resandet i så fall berördes. Däremot noteras att det rådde passfrihet på Kontinenten under perioden 1860–1914. Hur resenärerna i början av järnvägsepoken hanterade valutor sägs också lite om, förutom att det fanns resekreditiv, en slags bankgaranti. Den skulle jag vilja veta lite mer om.

Fotografierna håller toppkvalitet både när det gäller estetik och informationsinnehåll. De flesta bilder är tagna av arkitekt Claes Grundström från Konstakademien. Det var här bilderna ganska nyligen upptäcktes i ett förråd. Har man rest till någon av de storstäder som skildras i boken ger bilderna naturligtvis en extra kick att se byggnader som finns än idag.

Reseskildringarna har också ett dokumentärt värde. Även om de är enskilda ögonvittnesskildringar får vi läsa mer än vad som kan tolkas av bilderna. Och även om skildringarna är gjorda av ett bildat skikt av svenskarna, är det intressant att läsa hur det otränade ögat med sin egen förförståelse beskriver mötet med något dittills okänt.

Man kan fundera på i vilken grad dessa pionjärers resmål och skildringar har påverkat reseströmmarna idag. Antagligen mer än vi kanske tror.

▪ Christer Wigerfelt

BokomslagFredric Bedoire
Turist på 1800-talet
Bilder från de första tågresenärerna
Bokförlaget Langenskiöld 2016

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!
gilla.alba.3600px
Dela den här artikeln: