Landet som verkar sakna allt

bild ur filmen

[180407] Man går till Andrej Zvjagintsevs nya film med största tänkbara förväntningar. Den isande ensamheten i Återkomsten från 2003 har aldrig velat lämna en i fred. Det han visar där, och visar på nytt i Saknaden är, hur den förstelnade statliga regimen i Sovjetunionen/Ryssland ätit sig in i medborgarnas DNA och till sist gjort dem oförmögna att hantera varje personlig konflikt eller problemställning med värdigheten i behåll.

Deras reaktionsmönster liknar mest reminiscenser av tidigare vitala uttryck för glädje och sorg, de flackar runt mellan olika former av stimulantia, alltid med samma dåliga resultat. Familjen blir den perfekta projektionsytan för att skildra sönderfallet och i det här fallet drabbar det en tolvårig pojke som låter sig försvinna i filmen. Men inte ens det verkar riktigt verkligt, till sist frågar man sig om han överhuvudtaget funnits till eller vid vilken tidpunkt han så fullständigt kunde försvinna ur sina föräldrars medvetna uppmärksamhet.

Han lekte med en plastremsa i början av filmen som slutar med att den fortfarande fladdrar i trädet – är det så vi skall förstå honom? Genom ett stycke plast?

De vuxna skall skiljas och deras avsky för varandra saknar alla proportioner. Halvt medvetslösa går de var för sig in i nya utsiktslösa relationer, lika glädjebefriade, lika ensamma. Varken ungdom (han) eller pengar (hon) hjälper. Någon tröst från den tidigare generationen står inte heller att finna, den är fullständigt utmärglad av den tidigare regimens tyranni och återfinns bara i en skitig, förbittrad, utfattig moders gestalt, som de knappt nog har adressen till.

Det enda som fungerar i detta utarmade tillstånd är en topptrimmad organisation för skallgång! Här finns plötsligt både människor, vård och dåd, skildringen av deras metodiskt professionella sökande är filmens största fascination, som man inte undgår att utveckla ömhet för. De trampar sig fram genom hela den sammanbrutna unionens ruiner och träskmarker, energiskt och skickligt och med något man skulle kunna kalla yrkesstolthet…

men de hittar inte pojken.

▪ Kjerstin Norén

Saknaden
regi: Andrej Zvjagintsev
Ryssland 2017

Foto: ur filmen

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!
gilla.alba.3600px
Dela den här artikeln: