[191101] .
.
.
.
.
.
.
.
Konsten att förstå drömmar |
Tänk.
Tänk att det i varje sådant här litet björkfrö
finns drömmar om att bli ett stort och lövsusigt hängträd.
Fyllt med grenar, ris och ytbehandlad med näver.
De finns i ett sådant överflöd.
Alla med instruktioner och precisa anvisningar om både krona och rot.
Ofattbart.
Så otroligt många finns med alla dessa möjligheter.
De faller på tak och söker sig in i fönsternischer.
Nyss svalde jag ett som smygit sig ner i mitt eftermiddagskaffe.
De faller i fuktiga skrevor och fästs på pölarnas ytspänning.
En del trängs mellan gatsten och andra dränks i knutens tunna.
En del finner plats i lucker jord.
Men.
De är få som är med och blir aktiva i denna växtprocess.
Björken tar inga risker.
Snart täcks hela ängen med skott som rotats i en skyddad grop.
Små björkslyn.
Dödligheten är hög.
Hare och smågnagare älskar både blad och de saftiga rötterna.
De gamla blir bortgallrade och huggs till vedträ och de små kvistarna knyts till riskvast och bastu.
Några stockar får torka och bli svarvade ben till en pinnstol och stavlimmad bordsskiva.
Ytterligare några står stolt i vägkanten med generationskamrater och får tjocka stammar och bildar en allé.
Om våren töms de medelgamla på sav. De första knoppande öronen kryddar likt persilja och dill.
En skärgårdsångare skyddas av flera hängande stockar som fendrar jäms bog och stäv.
Tänk att det i varje sådant här björkfrö
finns drömmar om att bli ett stort och lövsusigt hängträd.
