[200609] Redan år 2006 gav Wilhelm Agrell ut boken Stockholm som spioncentral i en serie skrifter om Stockholm. Boken handlade om den intensiva spion- och agentverksamhet som både Sverige och de krigförande makterna under andra världskriget bedrev i Stockholm, en åtminstone till namnet neutral spelplan där underrättelsetjänster av både militärt och polisiärt slag intrigerade och bekämpade varandra.
Bland annat finner man där förklaringen till den ryktbara tågsprängningen i Krylbo. Det var, visar Agrell, den brittiska organisationen Special Operations Executive, som apterat tidsinställda bomber på tåget som med tyska soldater och militär utrustning var på väg till Oslo. Tanken var att sprängningen skulle ske där, men tåget blev stående oväntat länge i Krylbo, och blåstes plötsligt av banan i en serie sprängningar som länge gav eko i både svensk och utländsk debatt kring vilka som var skyldiga.
Nu kommer boken i nyutgåva, och har försetts med två nya delar, en som behandlar tiden före andra världskriget och en om det kalla krigets tid och fram till den situation som nu råder, där framför allt det ryska hotet blir alltmer manifest. I kapitlet om tiden runt första världskriget möter man bland andra den ryslige ryssen Mohammed Beck Hadjetlaché, som satte i system att fånga och tortera rika landsmän för att pressa dem på pengar för att sedan döda dem och sänka kropparna i havet utanför sin bostad ”Ryssvillan” i Bollstanäs.
Ett av hans offer blev en svensk affärsman, Carl Clavé, som också var polisagent med uppdrag att inhämta information via sina goda kontakter med den nya bolsjevikiska beskickningen i Stockholm. Fallet rullades upp av den svenska polisen, och Hadjetlaché blev den siste som dömdes till döden i Sverige. Straffet omvandlades till livstid, och en klart psykiskt sjuk Hadjetlaché avled några år senare på Långholmen. Men länge efter det kunde barn skrämmas med att de kunde bli tagna av Hadjetlaché.
I den senare delen av boken möter vi bland andra de svenska spionerna Wennerström och Bergling, och Wilhelm Agrell kan till sist reflektera över hur den internationella utvecklingen sannolikt aldrig kommer att göra det möjligt att upphöra med hemlighetsmakeriet och intrigerna i underrättelsetjänsternas skuggvärld. Agrell är professor i underrättelseanalys, boken är alltså baserad på gediget kunskapsunderlag och dessutom skriven med en road och roande analytisk klarsyn.
/Christian Swalander
Wilhelm Agrell
Stockholm som spioncentral. Spåren efter tre hemliga städer
Historiska media 2020
