Den förste i förläggarfamiljen Bonnier

författarporträtt

[200924] I september 1835 anlände en knappt femtonårig judisk bokhandlarson från Köpenhamn till Stockholm. Två år senare gav han ut sin första bok.
Vid sin död år 1900 hade han en gång för alla etablerat sig som Sveriges störste och främste förläggare av skönlitteratur.
I den här boken får vi ta del av hans liv och skapandet av Bonniers förlag. Samtidigt som svensk 1800-talshistoria flimrar förbi på ett stimulerande sätt.

Per T Ohlsson är författare och journalist på Sydsvenska Dagbladet och har skrivit om bl a Johan August Gripenstedt och tidigare svenska politiska profiler. Och han utsågs till hedersdoktor vid Lunds universitet 2017. I den här boken tar han sig – om än inte vatten över huvudet – så näst intill, och han ger oss läsare det mesta av väsentligheter om den förste av Bonniersläktens bokförläggare

I elva kapitel får vi i kronologisk ordning följa Albert Bonniers liv i Sverige. De var tre bröder: Adolf, mellanbrodern Albert och David Felix som sökte sig till Sverige. Att de var av judisk börd hade betydelse men inte alltid av godo. Utbrott av antisemitiska stämningar skulle skugga Alberts liv och gärning.  Redan 1838 angreps judiska bostäder i gamla stans gator och gränder av vredgade folkmassor. Stockholm hade vid denna tid cirka 80 000 invånare. Mosaiska trosbekännare, d v s judar, i riket uppgick till cirka 900.

Albert Bonniers verkliga intresse var förlagsverksamhet och 1837 gav han för sparade slantar ut sin första skrift, en satirisk pamflett översatt från franska ”Bevis att Napoleon aldrig har existerat”.

Sverige var en stukad nation vid denna tid, efterblivet och fattigt. Genom olycksaliga krig utomlands och inre vanstyre hade både territorium och status förlorats. Men under ytan pågick processer som skulle revolutionera den svenska tillvaron och skapa speciella förutsättningar för ett bokförlag i takt med tiden.

Att Bonniers kunde köpa ett eget tryckeri samtidigt som järnvägarna började byggas ut var fördelaktigt. Det blev också enklare att starta och driva företag. Skråväsendet avskaffades och näringsfrihet infördes och aktiebolag bildades. Läskunnigheten hade ökat i och med folkskolans införande och en växande medelklass började läsa böcker. En litterär genre som mer än någon annan skulle definiera Bonniers förlag blev romanen.

Adolf Bonnier, äldre brodern, hade kommit först till Sverige och den unge Albert fick bo hos brodern och dennes hustru till att börja med. Deras far Gerhard Bonnier var född i Dresden i Tyskland och hette då Gutkind Hirschel men sökte sig norrut till Köpenhamn i början av 1800-talet och hade för avsikt att arbeta med undervisning som han gjort i Tyskland. Han lärde sig danska språket snabbt och gifte sig med en danska och Danmark var ett förhållandevis tolerant land mot judar där de på någorlunda jämlika villkor fick delta i samhällslivet. Gutkind Hirschel antog det franskklingande namnet Gerhard Bonnier.

Namnbytet utgör ett litet bisarrt inslag i Bonnierska släkthistorien. Enligt ett danskt litteraturlexikon skrivet av Gerhard själv var han inte född i Dresden utan i östra Frankrike. Där stod också att hans onkel var den kände franska deputeraden Bonnier, som efter franska revolutionen varit ledamot av lagstiftande församlingen och nationalkonventet.

Vilket inte stämde, men denna skröna skulle alltjämt leva även i Albert Bonniers liv.

Bonniers bokhandel på Norrbrobasaren i Stockholm blev en samlingspunkt för diverse prominenta personer och här knöt bröderna Bonnier kontakter som var värdefulla.

Yngre brodern David Felix skickades till Göteborg för att ta över Adolf Bonniers bokhandel. Han startade även sedermera Göteborgs Posten. Även Albert startade tidningar som t ex Stockholms modejournal och Figaro och hans skötebarn Svea som var en kalender som fanns från 1844 till hans död 1900.

Bokutgivning tog fart med Zacharias Topelius historiska svit Fältskärns berättelser 1854 i Bonniers romanbibliotek. Mycket lönsamt för förlaget samt även för den nära vänskapen mellan den finske författaren och förläggaren.

Vid 1870-talets slut hade Albert Bonniers mer skönlitterärt inriktade förlag växt och hade nu över femtio anställda. Albert arbetade långa dagar men verkar ha varit för sin tid och samhällsklass en närvarande, fördomsfri och stöttande make och far. Hans fru Betty led av återkommande depressioner och sonen Karl Otto fick lungtuberkulos och familjen vistades på kurorter i Italien och Schweiz under tre år. Dottern Jenny var ofta smakråd, översättare och extra korrekturläsare på förlaget. Och dottern Eva blev med tiden konstnär.

Men det var vid denna tid som August Strindberg kom in i Albert Bonniers liv.

Strindberg hade debuterat på annat förlag 1879 med den satiriska romanen ”Röda rummet”. I den förekom en nidbild av en förläggare som pekade i riktning mot Albert Bonnier. Ett magasin ”Vårt land” som det benämndes av Strindberg ledde tankarna till ”Svea”. Arvid Falk i boken, Strindbergs alter ego, söker upp förläggaren Smith i förhoppningen att få ett manuskript utgivet. Bilden är inte särskilt smickrande av Smith och Albert Bonnier själv hade svårt att tåla August Strindberg och stod främmande inför mycket i den litterära naturalism som Strindberg tillhörde. Men han insåg samtidigt att Strindberg var en exceptionell begåvning, trots hans provocerande attityd och den antisemitism som författaren ägnade sig åt ibland.

1884 publicerades August Strindbergs novellsamling Giftas I av Albert Bonniers förlag. Novellsamlingen bestod av tolv noveller som på olika sätt handlade om äktenskapet.

I en av novellerna – Dygdens lön – skrev Strindberg att konfirmationen var ett bedrägeri genom att vinet och brödet beskrevs som Jesu blod och kropp när det i själva verket var ”Högstedts Piccadon à 65 öre kannan” och ”Lettströms majsoblater à 1 krona skålp.”

Strindberg åtalades för ”hädelse mot Gud eller gäckeri av guds ord eller sakramenten enligt tredje paragrafen, moment 1 av Tryckfrihetsförordningen”.

I rättegången, den s.k. Giftasprocessen, frikändes Strindberg i Stockholms rådhusrätt den 17 november 1884.

Men striden tog hårt på Albert Bonnier som var lättad efteråt men också medtagen efter den pärs han tvingats genomgå som förläggare. Om detta finns det beskrivet på flera sidor i ett kapitel i boken. Verner von Heidenstam var ytterligare ett känt författarnamn som knöts till Bonniers. Liksom Gustaf Fröding, Viktor Rydberg och Hjalmar Söderberg. Om dessa stora diktare får vi veta mycket. Liksom om Selma Lagerlöf som likt Heidenstam fick nobelpriset i litteratur. Överhuvudtaget så visade Albert Bonnier ett för sin tid påfallande stort intresse för kvinnliga författare.

Victoria Benedictsson som skrev under pseudonymen Ernst Ahlgren var ett annat kvinnligt namn som blev utgiven på Bonniers.

Albert Bonnier såg alltid till att hålla sig väl med sina författare. Han var försiktig i affärer och ruckade aldrig på sitt motto: förläggaren är spridare, inte domare. Något han hävdade i Giftasprocessen liksom i debatten om den snusklitteratur vissa kritiker tyckte att Frödings poesi stod för.

Mot slutet av hans liv berättade han i brev för sonen Karl Otto att han hade haft en relation med en yngre kvinna som fött honom två söner. Alberts döttrar gillade det inte men de båda sönerna blev väl omhändertagna med livränta, underhåll och större engångsbelopp.

Intressant biografi är detta, om den förste Bonniern. Detta imperium som lever än idag. Det enda jag saknar är kommentarer från nutida levande Bonniersläkt. Det hade gett berättelsen lite större tyngd. Nu är i stort sett allt hämtat ur gamla och historiska källor, men det är i och för sig gott nog det.

▪ Leif Wilehag

Bilden:  Per T Ohlsson (beskuren), fotograf: Emil Malmborg 

bokomslag

Per T Ohlsson

Albert Bonnier och hans tid

Albert Bonniers förlag 2020

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: