[210206] Kjell Espmark är otvivelaktigt vad som inom litteraturvetenskapen brukar betecknas som en lärd poet, för vilket det också finns en vedertagen latinsk term: poeta doctus. Han skriver alltså inte utifrån spontana egna känsloupplevelser, utan med en grund i litteraturens, lärdomens eller myternas historia.
Det kan låta tungt, men Kjell Espmarks litterära magi består i att han med klar och ren lyrisk pregnans genom sina historiska gestalter låter värderingar komma till uttryck som de genom sina skrifter, gärningar eller levnadsöden bidrar med till det som bäst kan beskrivas som en upplyst humanism, vilket också är det centrala innehållet i Kjell Espmarks lyriska universum.
När han nu nittioårig kommer med samlingen ”Återliv” står han fast vid sina poetiska ideal, ofta framburna av kvinnor som fått uppleva hur deras lärdom och humanism undertryckts. Det kan vara diktare som Hildegard av Bingen eller Sor Juana Inéz de la Cruz, som levde som nunna i Mexico på 1600-talet och blev en av det spanska språkets stora poeter. Om henne låter det hos Espmark så här: ”Nunnedoket var inte tillräckligt / den skönhet jag inte rådde för / krävde mer tuktan än så. / En större synd var min lustfyllda läsning / och värst av allt mitt hån mot budet /att kvinnan tige i församlingen.”
”Återliv” är den tredje delen i en triptyk där de två tidigare utgivna samlingarna ”Skapelsen” och ”Kvällens frihet” också ingår. Nu ges de tre ut mellan samma pärmar. En stor läsupplevelse.
Lyrik
Kjell Espmark
Återliv
Norstedts 2021
/Christian Swalander
