Kerstin Rauserks fjärde diktsamling innehåller ett vackert och avancerat språk även om det är enkla ord som uttrycker mycket känslor. Första dikten ”Utjämningen” börjar:
”Slutet kom till oss på vårdagjämningen/Ursinnets plåga blev klarhetens försoning/Gå ut från oss blev frigörelse/Avtrycket sätter jag varje dag i din ande/I ditt ansikte speglas skammen och sveket” Läs mer
En älskad person är död, vem framgår inte tydligt, men kanske en far, och poeten försöker finna vägar till tröst och förlikning. Men hur skriver man om någons död? Är det inte någonting fullständigt obegripligt att en person plötsligt inte längre finns. Finns det ens några ord som kan uttala dessa känslor? Läs mer
Jag vet inte hur det är att leva med bomber som faller över och omkring dig, eller hur det är att leva utan (tillräckligt med) mat. Det är därför jag läser, ser film och lyssnar på människor som har egna erfarenheter av det. Det var därför jag blev närmast besatt av krigen i Syrien; jag läste romaner och noveller, poesi och en ”reseskildring”, såg spel- och dokumentärfilmer. Allt för att få en liten flisa förståelse av hur det kan vara att försöka leva, eller snarare överleva, under sådana omständigheter. Läs mer
Leila Inanna Sultan debuterar med sin diktsamling Straffkolonien.
Att av olika anledningar tvingas lämna sitt hemland, sin kultur och sitt språk, sina vänner och bekanta, arbete eller studier är rimligen inga lätta saker. Och att sedan försöka komma in i en annan kultur, lära nytt språk, landets seder och bruk är säkerligen minst lika svårt och komplicerat. Men innan man kommer så långt ska man dessutom klara av asylprocesserna, och överleva en kortare eller längre tid i ”förvaret”, Migrationsverkets lilla hotellverksamhet. Läs mer
