Går flyttlasset till Mars?

Bild: Utställningen Going to Mars, The Design Museum of London.

[211013] Planeten Mars har fascinerat människan i tusentals år. I takt med den tekniska utvecklingen har vi lärt oss mer och idag drömmer en del om att få sätta foten på den röda planeten. Det satsas återigen stort på rymden och Mars är hett villebråd. Med de rymdsatsningar som nu görs blir det kanske verklighet inom en inte alltför avlägsen framtid. Vad är egentligen syftet med dessa satsningar?

Ska vi fly vår egen planet? Eller utnyttja andra lämpliga planeter för egna syften här på jorden? Eller lära och utvecklas på hemmaplan genom det forsknings- och utvecklingsarbete som kommer på köpet?

Det är en utmaning av extrema mått att ta människan till Mars. Förutom själva resan – en minst halvårslång sådan – finns minst lika stora utmaningar kring en vistelse på planeten. Trots detta har allt fler forskare, ingenjörer och andra på allvar börjat fråga sig om vi människor en dag inte borde kunna flytta till och bo på Mars. Mars är vår närmaste planet och ska trots utmaningarna vara den minst ogästvänliga om man ska befolka en annan planet.

Tekniska Museet i Stockholm visar under hösten den världsturnerande Rymdutställningen Moving to Mars från the Design Museum i London (till 9 januari 2022). Stort fokus ligger på de utmaningar en bosättning på Mars står inför med krav på stora livsstilsförändringar. Mat, kläder och boende är exempel på områden som står inför dessa utmaningar. Med knappa resurser från planeten själv och från de resor som genomförs måste man skapa självförsörjande slutna ekosystem där allt tas om hand, inklusive avfall och koldioxid. Dessutom måste allt som byggs på Mars klara planetens extrema klimat. Långsiktigt krävs att man kan hitta och/eller skapa nödvändiga material på planeten.

Det är fascinerande att läsa om allt utvecklingsarbete – en del mer fantasifullt än annat. Tänk vad fantastiskt mycket vi kan klara av. En trolig dealbreaker ändå, för att verkligen kunna tro att en vistelse på Mars är möjligt, är nog mängden is man kommer att finna under marken. Det måste vara tillräckligt för att kunna omvandlas till vatten, syre och raketbränsle – om man vill lämna planeten.

Resan i sig kommer att vara extremt påfrestande, livet på Mars likaså. Kroppsligt kommer den låga gravitationen – både ombord på rymdfarkosten och väl på planeten – att vara ett stort problem. Rent fysikaliskt får kroppen svårt att cirkulera blodet jämnt i kroppen och musklerna försvagas. Själsligt blir det minst lika utmanande. Från att du lämnar moder jord kan du inte gå ut och ta ens den minsta nypa frisk luft. Under den minst 7 månader långa färden kommer du vara tvungen att samsas med andra på ett litet utrymme och med litet att göra. Ord som långtråkigt och tröttsamt kommer säkerligen utvecklas lika fantasifullt som tekniken.

När du landat och öppnar luckan för att beträda det nya är det fler utmaningar som väntar i form av extrema temperaturer, farlig strålning och kraftfulla sandstormar. Luften är giftig och syrefattig. Atmosfären är så tunn att rymddräkt alltid är ett måste utomhus för att blodet i kroppen inte ska koka. Dammet som ligger över hela planeten är extremt finkornigt och giftigt.

På Mars är det inte heller möjligt att föra en dialog med jordbor i realtid. Meddelanden kan skickas fram och tillbaka men med fördröjning. De kortaste äventyren, resor och vistelse inkluderat, kommer att vara mellan 2-3 år. Hemkära personer göre sig icke besvär.

Enligt utställningen på Tekniska Museet har mänskligheten tidigare fått viss utveckling på köpet i samband med att vi lyckats sätta människor på månen. Joysticken, minnesskummet och datorchippet kommer från sådant rymdutvecklingsarbete. Blickar man framåt borde samma bedrift på Mars kunna föra den tekniska utvecklingen än mer framåt. Då vissa råvaror på Mars är sällsynta och värdefulla hos oss och då det är svårt att utvinna energi kan man hoppas att vi får ett fokus på hållbar innovation här hemma.

Mer om resor till Mars

Mars fascinerar oss människor och många mysterier finns kvar att lösa. De framtida rymdplanerna kan leda till oväntade resultat och de kan ha en hållbar mening för livet på vår jord genom att ge oss mer kunskap och förståelse. Men är det försvarbart att gå från att triggas att lösa mysterier och kanske därmed en del av vår egen jords problem till att emigrera dit?

Utställningen på Tekniska Museet frågar just till sist om vi verkligen ska flytta till Mars, eller om det vi lär oss på vägen bättre kan användas för att ta vara på vår egen planet?

Utan att ens gå in på eventuella moraliska dilemman så kan jag själv tycka att det är lite lustigt – eller rättare sagt olustigt – att vi ska behöva lägga så extremt mycket krut på Mars för att lära oss om oss själva och hur vi tar hand om vår egen planet. Måste vi verkligen ha ett ”roligare” projekt – Mars istället för Jorden – för att på allvar kunna lägga manken till? Eller har vi kommit så långt i vår miljöförstöring att det faktiskt krävs utomjordliga innovationer för att få rätsida på en urspårande planet, vår Jorden?

Realistiskt sett ligger nog en eventuell permanent flytt till Mars långt fram i tiden och förhoppningsvis har vi under den tiden börjat uppleva positiva resultat av att använda oss av den utveckling rymdforskningen och planerna med Mars fört med sig.

▪ Anna Hulegårdh
Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: