[230410] Alexej Kurkovs ”Grå bin” handlar om hur en litterär resenär navigerar i det Ukraina där kriget som förebådar kriget rasar för fullt. Stor och minnesvärd litteratur mot en mörk verklighetsbakgrund.
Året är 2017 och det storskaliga ryska anfallskriget mot Ukraina ligger alltså några år framåt i tiden. Men kriget pågår ändå redan, i Donbass strider den ukrainska armén mot ryskstödda separatister. Mellan frontlinjerna ligger den lilla byn Malaja Starogradovka, två gator och en tvärgränd.
I byn finns bara två invånare kvar, alla andra har flytt undan striderna. Så är läget när handlingen tar sin början i Alexej Kurkovs briljanta roman ”Grå bin”. De båda byinvårarna är förtidspensionerade män, och som läsare tänker man att här kommer en berättelse på upptrampade stigar, om två buttra män som går och gnisslar mot varandra. Men nej, i stället kommer en av de båda männen att sälla sig till de mångkunniga och förslagna resenärer som sedan Odyssevs dagar befolkar världslitteraturen.
Sergej Sergejitj är biodlare, och inför den alltmer påtagliga risken att hans ömt omhuldade djur ska drabbas av någon förflugen granat ställer han sina kupor på släpet och far ut på en, som det ska visa sig, äventyrlig resa. Han ska så småningom hamna på det ockuperade Krim, och där få bevittna hur den ryska ockupationsadministrationen försöker fördriva den muslimska tatarbefolkningen och ersätta den med ortodoxa ryssar.
Sergej blir i tillfälle att hjälpa en ung kvinna vars far mördats av ryssarna in i Ukraina för studier vid universitetet i Vinnytsia. Vid Sergejs återresa kommer berättelsen att anta en symbolisk dimension som anknyter till bokens titel. Hotfulla grå jättebin hemsöker Sergejs drömmar. För läsaren ett förebud om framtiden. För Sergej en ångestladdad kris, med en drastisk lösning.
/Christian Swalander
