Lite närmare Duras

Leopoldina Palotta della Torre – samtal med Duras
Leopoldina Pallotta Della Torre

Jag har läst minst elva böcker av Marguerite Duras, sett två av hennes egenregisserade filmer, och den mest kända, regisserad av Alain Resnais, ett mångtal gånger. Men jag måste erkänna att jag kanske aldrig fullt ut kunnat ta åt mig hennes verk, vilket självklart säger något om mig som läsare, men även om hennes undflyende och ”ofärdiga” konstart. Vill man få lite hjälp med att tillägna sig Duras speciella uttryckssätt finns nu en oundgänglig intervjubok, Samtal med Duras, som utkommit på ellerströms i vanlig ordning fläckfritt översatt av Kennet Klemets. Läs mer

Claudia Durastanti – Främlingar jag känner

Främlingar jag känner, av Claudia Durastanti, är en djupt självbiografisk text. Första halvan koncentrerar sig på uppväxten och föräldrarna, den andra mer om författaren själv, bland annat som boende i London. Föräldrarna har två helt olika versioner av hur de träffades. Modern menar att hon räddade den blivande fadern från att hoppa från en bro mitt i Rom. Medan fadern säger at Läs mer

Flyktiga men fängslande historier

Emilio Fraia – Sevastopol
Emilio Fraia

Vad är en berättelse? Vad berättar man genom att delge andra diverse historier? Vilka historier kan eller bör man tro på? Var går gränsen mellan fantasi och ”verkligheten”? Hur tillförlitliga är egna och andras minnen? Läs mer

Korta skruvade historier

Agota Kristof – Det kan kvitta
Agota Kristof fotograf: Ulf Andersen

Det här är fjärde översättningen på några få år, efter ”Trilogin”, memoaren Analfabeten, och kortromanen I går. Den här gången en novellsamling, om nu novell är rätt beteckning på de kortkorta minihistorierna. Ofta inte mer än ett par sidor, den längsta på drygt sju. Man känner igen Agota Kristofs stil och ton, men långa stunder ändå inte. Det kan nog bero på att det till stor del rör sig om väldigt skruvade texter, och ska man berätta något på en och en halv sida gäller det att sätta igång direkt. Risken är att det tar slut innan man kommit in i historien, som man kanske får försöka tänka sig vidare själv. Det blir nästan lite som att läsa dikter emellanåt. Läs mer

Short Cuts-liknande berättelser om migration

Helon Habila – Resenärer
Helon_Habila

”Om man håller sina minnen vid liv så behöver ingenting dö.”
I Sverige verkar en mycket stor del av alla partiers politik numera handla om invandring, med allt vad det för med sig. Vi pratar om svarta och bruna människor, beroende på mörkheten i hyn, och vi pratar ”vithetsnorm” och om rasism. Så på ett plan kan man förstå att det här med migration är laddat. Men en annan aspekt är betydligt märkligare; att många människor, födda och uppväxta i Sverige precis lika mycket som vilken ”ursvensk” som helst, trots det fortfarande kallas ”invandrare” efter två eller tre generationer. Läs mer

Två starka berättelser

Claire Keegan – Det tredje ljuset/Små ting som dessa
porträtt av Claire Keegan

Det händer dessvärre att man emellanåt får läsa om fall där ett barn slussas fram och tillbaka mellan biologiska- och fosterföräldrar, ”Lilla Hjärtat” är det mest hjärtskärande och groteska misstaget på senare tid.
I inledningen av den irländska författaren Claire Keegans novell Det tredje ljuset (från 2010) bestäms att den namnlösa (och berättande) dottern till en barnrik och fattig familj ska få tillbringa en tid hos släktningar. Fadern kör henne i bil till det barnlösa paret, lämnar henne där utan att ens säga hej då. När han fått mat sticker han bara. Heller inget om hur länge hon är tänkt att stanna. Läs mer

Två bra deckare med skönhetsfläckar

Giles Blunt – Arktiska nätter, M W Craven – Regissören

Arktiska nätter är den sista delen i författaren Giles Blunts så kallade Cardinal-serie. Totalt är det sex titlar om den kanadensiska kriminalkommissarien John Cardinal och hans kolleger i en fiktiv liten stad inte långt från Toronto och Ottawa. Böckerna är skrivna med tydlig närvaro i miljön och med väl utmejslade karaktärer. Berättelserna är starka och välskrivna. Mycket snö och mycket skog om man säger så. Läs mer

Allt händer under de upprepade detaljerna

Adania Shibli – En oansenlig detalj
Från Tranans Instagramflöde

Plutonbefälet vandrar efter patrulleringen rakt ut i öknen, ensam och vilsen, illamående och med kramper i kroppen. Han återvänder till skjulet och tvagar sig noggrant med en blöt handduk innan han lägger sig på sängen. Kvinnan åker vilset runt bland de gula sandkullarna och ”bortskrubbade” palestinska byarna, hittar ett boende och lägger sig på sängen. Läs mer

För många vändningar

César Aira – Samtalen

En roman om ett samtal, eller snarare om en slags nattlig bearbetning av ett samtal. Det är ett både märkligt och intressant uppslag, men blir det därför automatiskt en bra roman av det? Det är vad jag frågar mig efter att ha läst César Airas, Samtalen (2006), som utkommit på Tranan tillsammans med en annan tunn roman, Margarita (ett minne,) från 2012, båda galant översatta av Lina Wolff. Läs mer

Rakt och vardagligt om grandiosa känslor

César Aira – Margarita (ett minne)

Det hela utspelar sig 1957 och börjar med att en ung man, i jag-form, berättar om sina våndor inför en kommande flytt hemifrån, från den lilla staden (Coronel) Pringles till den stora staden Buenos Aires. Han ville åka till huvudstaden inte enbart för att studera och ”börja leva” utan också för att få ta del av storstadens konstnärliga och kulturella utbud. Författaren, eller den unge mannen, vräker på med den för tonåringens lika berömda som överdrivna känslouttryck. Alla känslor är grandiosa, glädjen såväl som ilskan och sorgen. Här är det dock mest rädslan och oron för hur det ska gå där borta som drabbar honom. Större delen av dagen sitter han och läser. Läs mer