
[240615] Exorcisten möter David Letterman och korsas med Blair Witch Project i en innovativ skräckfilm.
Jack Delroy är programledare för en ”late-night talkshow”, och sliter som ett djur för att kunna mäta sig med Johnny Carsons mycket mer populära program, men utan större framgång. För att strö (eller snarare ösa) salt i såren har hans underbara fru nyligen gått bort i cancer. Hans metoder blir alltmer desperata, och halloween 1977 tar han till det mest drastiska draget hittills: han bjuder in en flicka som påstås vara besatt.
Late Night with the Devil har ett intressant format: filmens ramberättelse är en dokumentär, det vi ser utges för att vara en saklig skildring av vad som hände den ödesdigra halloweenkvällen. Efter en resumé av Jacks karriär och programmets historia går man över till att visa det material som finns kvar, det vill säga alla inspelningar, både de av själva programmet och de som gjorts backstage. Det blir därmed en blandning av mockumentär, found footage, samt talkshow. Autenticiteten ökar ytterligare av att fotot har rätta 70-talskänslan, både vad gäller färger och deras mättnadsgrad, men även av bildutsnittet; bilden har det klassiska, lite fyrkantiga 4:3-formatet som TV-program hade förr. Det är en ovanlig kombination, och det fungerar alldeles utmärkt!
Formatet gör dock att det oundvikligen blir en utmaning att göra filmen läskig. Kulisserna är färgglada, karaktärerna är trevliga och käcka, och musiken uteblir oftast, med undantag för programmets jinglar innan och efter reklamavbrott. Likväl uppnår man en kuslig stämning, kanske just på grund av kontrasten mellan den färgsprakande ytan och det mörka ämnet. Karaktärerna framstår som desto mörkare när den glada fasaden kontrasteras med de sidor som dyker upp backstage, när publiken inte kan se dem. Eftersom bilden går i 70-talets nyanser av gult, orange och brunt uppstår en obehaglig dissonans när handlingen glider in på ett mörkare spår, och kontakten karaktärerna söker med döda andra och demoner går alldeles för långt. Allt kulminerar i ett slut som, utan att avslöja något, håller samma standard som resten av filmen. Kort sagt: Late Night with the Devil är en kreativ, spännande och förvånansvärt kuslig mix av olika genrer, och kan mycket väl vara årets bästa skräckfilm!