[250221] Koreografen Gun Lund fortsätter att återskapa sina tidigare verk och bjuder nu på nypremiär av sitt verk ”Transmission” från 2014 samtidigt som performancekonstnären Chuyia Chia har skapat en installation i våningens utställningshall för att i en andra akt utifrån den ta vid med en egen tolkning av en legendarisk berättelse ”Nüwa!, gudmoder och kulturhjälte” i kinesisk mytologi.
Dessa möten med två unika konstnärskap kan upplevas ännu två kvällar på Tredje Våningen i Sockerbruket i Göteborg. En lokal, så mycket generösare med sina 600 kvm än den på 24 kvm som var Gun Lunds och partnern Lars Perssons första scen i Klippan. Gun Lunds drygt 50-åriga verksamhet var som konstnär relativt tidigt ute med att, delvis i samarbete med Chalmers, utforska relationen mellan fysiken och konsten och manifesterade det med att kalla sitt kompani för e=mc2 Danskonst, alltså medelst Einsteins berömda formel för massa och energi för att utforska förhållande mellan kropp och rörelse. Sedan dess har detta samband också undersökts i olika litterära och konstnärliga former, nu senast i den ännu aktuella föreställning, som Folkteatern i Göteborg skapat på lilla scenen, ”Skönheten i kaos”, efter en bok av chalmersforskaren Julia Ravanis.
Termen Transmission handlar ju om kraftöverföring, om att kanske återanvända något man sett eller hört, har tidigare också använts i andra koreografiska sammanhang. Här möter vi nu sex dansare i till synes helt individuella rörelsespråk och som bara undantagsvis relaterar till varandra. De är som sex svallvågor i rörelse över scenen i olika till synes impulsiva mönster eller dialekter av kroppsspråk som delvis hänföras till den enskilda kroppens massa. Så strålar det ju en annan sorts kraft från de armar som cirkulerar på Olof Perssons resliga kropp än från en betydligt spädare kropp som Luisa Denwards.
Det ligger nära till hands att förundras över hur minnet kunnat registrera det koreografiska språket, särskilt om man som jag inte upplevde den snart 11 år gamla urpremiären men utgår från att det är samma verk. Om hur det går till har jag talat med Gun Lund om i en tidigare artikel på denna plattform.
I det här verket har dock Gun Lund tagit tekniken till hjälp för att skicka impulser till dansarna, som var och en är kopplad via trådlös kommunikation till en ur publiken frivillig kommunikatör, som styr rörelseimpulserna med var sin fjärrstyrd vibrator så att dansarna på så sätt rör sig helt individuellt, allt medan belysningen leker över rummet, kropparna och väggarna. Magiskt!
Det är både vackert och spännande och absolut värt att utsätta sig för.
Magisk men också skrämmande tänker jag mig att nästa föreställning måste ha varit, men som jag av särskild anledning inte kunde övervara utom i en inledande scen. Där ser jag inledningsvis konstnären Chuyia Chia liksom baka figurer, likt pepparkaksgubbar, ur en lera i olika färger, som hon radar upp på ett litet bord framför sig. Det synes vara upptakten till en kinesisk skapelseberättelse med en gudinna Nüwa! som anses ha skapat jorden och mänskligheten och efter det att himlen kollapsat efter en stor översvämning var den som lagade hålen i Himlen med femfärgade stenar.
Konstnärens tanke är att på sitt sätt omtolka denna berättelse som hon anser relevant för vår globala situation med sina klimatförändringar och naturkatastrofer och där hon i sin metaforiska performance antar rollerna som både förtryckare och offer eller för den delen störningsfaktor. På så sätt har hon velat reflektera över frågor som förgör mänskligheten och inte minst vårt hem, jorden.
Två av tre kvällar återstår, 21 och 22 februari .
