[250308] Skratta bör man annars dör man! är ett talesätt från en gammal svartvit film, tror jag. Träffsäkert annars på en teaterpremiär som handlar om redan döda. För den som vill börja dagen med ett skratt eller åtminstone ett leende kan barnteatern vara ett bra mål. Det gäller dock i regel bara en publik i skolåldern. Om det nu inte råkar vara en lördag eller enstaka kväll. Teater Jaguar i Göteborg och Regionteater Väst Dans på gästspel på Uddevallascenen har nyligen roat mig med fantasifulla och tokroliga föreställningar var och en på sitt sätt. Båda med inslag av dans men på helt olika villkor. För kan en nyskapad dans vara en lämplig present eller kan ett spökhotell säga något utöver att roa eller möjligen förbrylla?
Skrattvänlig fantasi på spökhotell
BarnTV-legendar har hon kallats, Ika Nord, men i det här fallet handlar det om levande teater. För fjärde gången har hon skapat en föreställning för och med Teater Jaguar i Göteborg med barn som främsta målgrupp. Premiär en tidig lördag borgar dock för en blandad publik av vuxna med barn och i detta fall var de vuxna i majoritet och de som skrattade mest. Synen som publiken möter medan den fyller den lilla teatersalongen är en man i nattmössa, liggandes sovande över en portierdisk. Då och då hoppar små mycket välgjorda, textila handdockor, föreställande möss, upp på disken med olika budskap. En klocka ringer och hotell Spök vaknar till liv.
Scenografin för den lilla scenen är, som vanligt, fiffigt konstruerad för att till och med simulera en trappa bakom receptionen ner i en källare liksom en hiss upp till hotellets andra våning. Där uppifrån kommer en yrvaken halvklädd mumie, fröken Sidenskjöld, rusande via denna tänkbara hiss, därefter en greve Lingonstolpe, som blir över sig av förtjusning när han får veta att hotellet ska fira Spökafton med musik och dans. Han börjar genast öva med skrattretande yviga gester medan fröken Sidensköld ”åker” upp för att fullborda sin klädsel.
Teaterns tre ständiga skådespelare är som vanligt fenomenala på att alternera och tyckas vara så många fler. Här skiftas kostymer, peruker och roller i ett farligt fläng och ”hissen” har fullt upp. När ”hotellgästerna” befinner sig på en övre våning ersätts de av små pappdockor men kommer ut på scengolvet i sin fulla prydnad från ”hissen” allt medan det pågår samtal om vått och torrt. Här är mycket för den snabba iakttagaren att skratta och möjligen förskräckas över, som avhuggna huvuden och självantändning för att skapa den bästa underhållningen till den stundande festen. De små mössen ej att förglömma. Till sist dyker en märklig ensam och vilsen varelse upp kallad Ludd som ställer till oreda men till sist ändå hamnar i en trygg famn.
Hur idén om att skapa ett hotell för enbart de döda, alltså spöken och mumier kommer tydligen från teaterns Louise Juliusson, som planterat idén hos Ika Nord. Och visst kan en sådan smågalen föreställning mest bara roa men också vara ingång till vidare prat om själva döden eller teaterns roll i sig. För ”döden är en del av livet” som sägs i slutet av föreställningen.
Teater Jaguar tilldelades 2024 Ilon Wiklands pris för barnkultur för sin ”ambition att introducera barn till nya världar och synsätt”. På den vägen är det.
Vad ge eller inte ge det är frågan
Prisad har också Regionteater Väst blivit genom åren för sina uppsättningar på scenerna i Uddevalla och Borås. Ett teaterpris är ju ingen dålig present. Men i det lilla formatet, presenter oss människor emellan, vid födelsedagar och så, kan det vara klurigt att komma på vad man ska ge andra eller vad man själv ska önska sig om frågan uppstår.
Det har kvartetten på scenen, två skådespelare från Uddevallaensemblen och två från dansensemblen i Borås, gjort en föreställning om, som heter just Presenter. Där har koreografen Gunilla Heilborn satt fantasin i spinn och i samarbete med den mixade ensemblen byggt en föreställning som till stor del bygger på vad man kan uttrycka med kroppen och musikens hjälp. Nu är det mellanstadieelever som utgör publik. Att de varit på teater förr tycks uppenbart. Denna landets största turnerande ungdomsteater har ju avtal som i bästa fall garanterar regionens skolor någon föreställning för varje årskurs. Men hur gör man en föreställning på tema Presenter med dansen som viktigt inslag? Och hur kommer man på något som mottagaren inte önskat sig utan som i bästa fall ska bli en glad överraskning? En svårlöst fråga som ställs oändligt ofta. Och vad gör man om någon säger sig absolut inte vilja ha några presenter?
Här avlöser förslagen varandra i rask takt av högst varierande slag. Biljetter till olika evenemang, upplevelser, presentkort, gå ut med mottagarens hund, en sång, tröja med marsvin eller annat på? osv. Slutligen dyker den antika myten om Pandoras ask upp som ett exempel på i detta fall en gudomlig gåva, vars innehåll förblev en gåta så länge asken inte öppnades, men där nyfikenheten till sist avgick med segern, varpå asken visade sig innehålla all världens olyckor och sjukdomar. Till slut har ensemblen fastnat för idén att ge en mamma en dans i födelsedagspresent? Återkommande inslag i föreställningen blir att träna in olika moment till denna dans, som avslutningsvis utförs i sin helhet.
