
[250531] Om några ska hyllas för Göteborgsoperans tilltag att skapa en körkonsert på Laleh-sånger så är det själva arrangörerna som transformerat visor skapade av och för en ensam röst till att framföras av en flerstämmig kör på ett par hundra sångare. Även om det blir lite enahanda med ett pärlband sånger med likartade både tonspråk och budskap kunde jag inte annat än bejaka tilltaget att därmed locka en betydligt yngre publik än vanligt till Göteborgs fantastiska operahus. Bara att hoppas det ger avtryck också på husets ordinarie produktioner av opera och dans.
I en värld drabbad av tilltagande hopplöshet när det gäller att skapa en försonande världsordning blir dessa förtröstansfulla sånger av hopp- o lekfullhet, livets och dödens oändliga ändlighet som en vilsam ord- och tankelek. I den mån, visserligen, som det gick att uppfatta texterna för den som, liksom jag, levt i snudd på okunnighet om Laleh, trots att Göteborgsoperan lockar med en musik som ”spelat sig in i djupet av den svenska folksjälen” Nåväl ….
Jodå, det uppstod då och då text på skyltarna ovan scenen men bara styckevis och delt, om man säger så, och framför allt till ett fåtal återkommande refränger, som ändå stor del av publiken kunde och någon gång fick sjunga med i, texter som att allt ”kommer att gå bra” ”vi vet att ni är modiga” och ””kommer att slåss mot Goliat¨ och typ ”ta över världen” eller det gäckande som att ”alla tittar på mig”. För med dylika profetiska förhoppningar inleddes konserten med att körledarna, musikerna, sångarna, tillika arrangörerna Fredrik Berglund och Simon Ljungman, samma duo som 2023 och 2024 gjorde hyllningskonserterna Simon & Garfunkel och The Sound of Sweden, nu med tillskott av fantastiska medmusikerna Julia Faltin och Cornelia Nilsson, bjöd in publiken att sjunga med, innan ridån gick upp för den överväldigande synen av en scen till bredden fylld av körsångare.
Om nu inte texterna alltid gick fram från de hundratals munnarna på den överfyllda scenen så finns de att hitta på nätet. Presentationer var överlag knapphändiga. Framför allt av ett par kvinnliga sångare som trädde fram ur körerna med jättefina soloprestationer, till exempel till den extra känsloladdade sången ”Snö”, ledmotiv i filmen ”Arn -Tempelriddaren” med sin särskilda uppkomsthistoria. Utmärkte sig gjorde också en utbrytargrupp av nio dansare med ett eget välkoreograferat nummer mitt i helheten.
Säkert är där fler än jag som fått sin populärmusikaliska kunskap uppdaterad av denna tvåfaldiga ”hyllningskonsert” 30-31 maj 2025. De verkliga fansen kanske försäkrat sig om en plats i Trädgårdsföreningen, när Laleh själv med musiker i augusti når dit på sin sommarturné för att fira sin nu 20-åriga och tämligen osannolika artistkarriär.
Lite kändes det ändå som när Göteborgsoperan 2021 gjorde musikalen ”Kärlek skonar ingen” på Håkan Hellström-låtar utan medverkan av honom själv, att lite av magin också nu försvann av att lyssna till dessa personligt präglade Laleh-låtar utan hennes medverkan. Ändå så storslaget.