[250814] Jag har med kort mellanrum läst en biografi och en ”memoar”, båda om (och i ena fallet av) två av våra döda stora författare; Göran Tunström och Tomas Tranströmer.
Boken om Göran Tunström heter Försök med ett liv, och är skriven av Värmlandsförfattaren Lars Andersson, Tranströmers egen memoar har titeln Minnena ser mig, och kom 1993. Den förra är med en fyrtiosidig notapparat, personregister och annat drygt 850 sidor tjock, medan Minnena ser mig är på femtio tunna sidor. Och jag bli nyfiken på hur olika man kan ta sig an någons liv och minnen och ändå berätta något om författaren i fråga.
Lars Andersson går ambitiöst tillväga, har fått tillgång till allt som sparats skrivet av Tunströms penna, plus att han pratat med många som på något sätt haft med författaren att göra. Och han har läst om alla Tunströms böcker. Där finns dagbokstexter ur vaxdukshäften, skrivdagböcker, brev, och Andersson följer nästan varje Tunströms noterade steg i liv, karriär och inte minst genom alla resor han företog. Vi följer honom i de kreativa processernas kamp, genom debutens diktsamling, den första romanen Karantän via ett gäng andra böcker fram till det stora genomslaget även internationellt med den första ”Sunneromanen” Juloratoriet (1983) och vidare till den sista med Berömda män som varit i Sunne, 1998.
Vi får även vara med om möten med en väldig mängd kulturpersonligheter både i Sverige och utomlands på alla resor. Hur han bor längre perioder i den grekiska övärlden, med de kända åren på Hydra där han bland andra träffade Leonard Cohen och norrmannen Axel Jensen. Med långa resor i Latinamerika; Mexiko, Guatemala, Peru, och ett flertal turer till Indien och New York där han och frun Lena Cronqvist bodde hela vintrar. Och naturligtvis deras boende på Koster, öarna utanför den bohuslänska kusten i höjd med Strömstad. Medan jag läser kommer beskedet att Lena Cronqvist avlidit, en av våra stora och mest spännande konstnärer. Förra året såg jag en utställning på Konstakademien i Stockholm, den spände över sex decennier och kan väl ses som en helomfattande retrospektiv. Det blev Cronqvist sista utställning.
”Inom mig bär jag mina tidigare ansikten, som ett träd har sina årsringar. Det är summan av dem som är ´jag´. Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner av alla mina tidigare.”
1993 var Tomas Tranströmer 60 år och skrev Minnena ser mig, en femtio sidor kort ”memoar”. Men kan man skriva om, sammanfatta ett liv på femtio sidor? Den frågan ställde jag mig när jag 2019 skulle skriva om Agota Kristofs memoarbok Analfabeten som var ungefär lika kort (läs den texten här). Då svarade jag att ja, det verkade gå, och jag är beredd att säga samma sak om Tranströmers försök. Men medan Kristof får med stora delar av sitt liv slutar Tranströmer skriva när han går gymnasiet på Södra Latin.
Det blir korta nedslag i barn- och ungdomsåren, om en osäker liten kille som tidigt i praktiken blir faderslös och läser mycket. Mest blir det facklitteratur, om djur, krig och Afrika, han ser sig som en framtida entomolog (forskare specialiserad på insekter). Några fina karaktärsstudier av lärare får mig att tänka på Elias Canettis Öronvittnet.
Två klart läsvärda böcker, båda om stora författare, men i stil, ton och form totalt olika. Läs Försök med ett liv, och Minnena ser mig!
/Stefan Hagberg
