[251125] ”Jag har strött en tunn linje av salt utanför din dörr
och dukar en festmåltid på ett bord vid grinden.”
Så inleder Bernt Olov Andersson sin diktsamling ”Liv” i första dikten ”Jag städar ur det gamla”.
Denna 55 dikter tunna samling är innehållsrik på känslor och metaforer. Sandviken-författaren född 1947 slog igenom 1978 med dikter från hans arbetsplats i ett järnverk och från hans tid som byggnadssnickare och har sedan dess varit författare på heltid. Detta är hans femte diktsamling men han har även publicerat romaner, novellsamlingar, dramatik och faktaböcker. Och i snart 50 år arbetat som recensent och kulturskribent och mottagit en mängd litterära priser.
Det står i bakflikens presentation av honom att denna nya samling innehåller dikter från ett annorlunda liv.
Han har alltid haft hjärtat till vänster. Det har framgått tidigare och även denna gång. Han föddes i ett arbetarhem i Kilafors i Hälsingland men växte upp i Sandviken och arbetade där på järnverket när han började läsa och skriva poesi. Med stöd av den kände poeten Stig Sjödin från Sandviken började Bernt Olov plita ner dikter i arbetsbänken på jobbet och ett nytt liv hägrade. I dikten ”Resten av mitt liv” står: ”Om sommaren bastu. Om vintern frysfack…Vi hyvlar ämnen till sågblad, korsettfjädrar eller kolvringar. Förmiddag, eftermiddag och natt.”
Han drömde om annat när han arbetade. Dikten ”Villebråd” börjar: ”Elvis Presley kliver först in i mitt bröst…Beach Boys blir mina nära vänner och lyser upp järnverket med solsken, surfing och flickor i bikini…./Någon ropar genom dimman: ”Gå och klipp dig, din långhåriga djävul!”
Dikten slutar: ”Jag är ett försvarslöst villebråd:”
I en öm kärleksdikt ”Anette” lyder en strof:”Du som mötte mig vid verkporten när eftermiddagsskiftet var slut…Hur summerar jag sextio år i din famn: Barnen och deras barn? Resor till exotiska länder? Ett livslångt minne av din närhet?…God natt, älskling. Sov så gott.”
Dikter författade om Italien, USA och Kina bland annat tyder på resor utomlands som inspirerat till hans poesi. Och karnevalen i Valetta, Malta. Även politik finns med: ”Vore jag profet skulle jag skänka alla en bindi, en röd prick i pannan…/Världens alla tyranner och diktatorer skulle jag…förvandla…till helgon. Putin, Trump och Netanyahu skulle inte le lika hånfullt mot världen.”
Dikten Liv inleds: ”Krig går inte att jämföras. Människors grymhet är oändlig.” Dikten ”Kretsloppet” börjar: ”När jag ser ett barn sova, tänker jag på Gaza. Någonting i mig har redan krackelerat, imploderat.”
Den mest personliga poesin hittas i ”Mina bröder” där han menar att åldern och avståndet förde dem samman. Andra strofen: ” Det tog en livstid att lära oss det vackra språket” och lite längre ner: ”Vi vet. Men ingen annan kan förstå. Vi tvingades välja egna utvägar och meningar med tillvaron.” avslutas med ”Med ett stop tjeckiskt öl i nävarna skålar vi ironiskt för farsan.”
Dikten är tillägnad hans bröder Leif och Kenneth.
Detta är poesi av högsta klass som väcker associationer ju mer man läser den. Till sist i ”En dag som denna” måste jag i skrift få recitera den vackra avslutningen:
”Och en oändligt vacker sommarkväll, då sången färdas mjukt som sammet över insjöar, då skratten studsar likt flata stenar över vattenspeglar. Då ska jag färdas över krönet, mina vänner, och följa den röda, fräsande solen ned i djupet.”
