[260612] Det här är den första romanen av den ryskt-moldaviskt.ukrainskt-judiskt bördige Kapitelman som ges ut på svenska. Sedan tidigare har jag hört talas om den svartsynt dråpliga skildringen av östeuropeisk byråkrati och kultur efter murens fall, Eine Formalie in Kiew, som tyvärr inte finns översatt. Vi får tacka Rebecca Kjellberg och Polaris för att detta – att döma av den här boken – egenartade författarskap introduceras på svenska. Nu är siktet inställt på Rysslands invasion av Ukraina. Men inte så mycket kriget självt, utan vad det gör med den mitteleuropäische Mensch und Kultur som nästan helt utplånades av nazismen och sovjetväldet och som nu slits i sär av det europeiska krig som i skrivande stund pågått längre än vad båda världskrigen gjorde tillsammans om vi räknar från invasionens början 2014.
Kapitelmans sätt att närma sig ämnet är provocerande men också uppfriskande muntert – jag associerade omedelbart till Thomas Brussigs sätt att ge liv åt människor i DDR, om än med några varv till av absurditet. Och det är precis i hjärtat av det forna Östtyskland som historien utspelar sig – i Leipzig, där berättarens mor och far hamnat efter murens fall och mot alla odds etablerat sig med butiken Magasin, som säljer ryska specialiteter av alla de slag. Redan historien om hur detta gick till, om hur affären hållits igång genom sju sorger och åtta bedrövelser, om den brokiga kundkretsen, om hur i hela världen lagret av varor hålls fyllt fick mig att många gånger frusta av skratt inför absurditeterna och motsägelserna, och av igenkänning inför alla diasporors paradoxer.
Men så kommer alltså Rysslands krig mot Ukraina – landet där vår berättare växt upp – och allt förändras. Mor förblir kedjerökande klistrad framför putinistisk propagandateve, svärande över de ukrainska nazisterna. Far förtvivlar och tacklar av inför hur banditen i Kreml tillåts våldta hans forna hemland – men också av hatet mot allt ryskt som följer i krigets spår. Och hur detta av tidigare vänner i Kiev spinns ihop med bittra antisemitiska tirader som krossar faderns hjärta.
Hatet drabbar förstås butiken och familjens försörjning, särskilt efter den fullskaliga invasionen 2022, då affärerna redan sargats svårt av Tysklands drakoniska nedstängning under pandemin. Och till slut blir det sonens – vår berättares – sak att i en sista expedition till Kiev desperat söka fylla lagret med de mest efterlängtade produkterna, finna en väg att kunna nå fram till sin mor när han återkommer och kanske att trots allt hela de få vänskaper som ännu består på ukrainsk mark.
Kapitelmans humoristiska tajming och öga för dråpligheter och exilens absurditeter håller bra liv i berättelsen och fungerar fint för att gestalta de motsägelser och konfliktlinjer i och mellan människor som är romanens kärna. I långa stycken är detta en mycket underhållande bok, trots det mörka ämnet. Men när han lämnar komikens skyddande membran och söker stirra brutaliteten och tragiken rakt i ögat blir det tyvärr mer styltigt, lite som när en flink karaktärsskådespelare ger sig på en roll som sträcker sig utanför det egna registrets gränser.
