[260821] Ett val i vardande ger sig inte omedelbart till känna i teatrarnas repertoarer i Göteborg. Det är snarare inom bildkonsten som det politiska klimatet tycks ha sina uttolkare. Konstscenen 3e Våningen och en liten konsthall i Majorna, Godhems Konsthall, har visat bilder med politisk laddning, i ena fallet ett urval klassisk affischkonst, i andra fallet samtidskommenterande bilder, som blivit till en svårslagen satirbok, ”Tidötiden – 2022-2026 – en historia om Sverige”, av föreningen Tecknaruppropet med imponerande bildkonst av bortemot hundra och texter av sjutton medverkande.
Föreningen Tecknaruppropet tillkom 2022 som protest mot svenskt Natomedlemskap och mot kärnvapen och har tidigare givit ut böcker i dessa frågor liksom två solidaritetsböcker om Palestina. Den senaste utkom 2025. Boken Tidötiden presenteras som den första delen av vad som är tänkt att bli en serie återkommande valårsböcker som ska granska respektive regerings mandatperiod.
Utställningen av politisk affischkonst på 3e Våningen pågår till 30 augusti och är ett urval ur en unik samling politiska affischer genom tiderna ur Staffan Lindés arkiv, som räknas till Sveriges största samling av politiska affischer, politisk litteratur och dokument från den svenska vänstern, solidaritetsrörelser såväl nationellt som internationellt. Arkivet finns i Göteborg och tillhör kategorin aktivistiska och empatiska arkiv med syfte att tjäna som motvikt till traditionella, institutionella arkiv och ge ett annat perspektiv på historien. Väl så angeläget i tider med ett allt mer krympande medielandskap.
Fast egentligen gällde mitt besök i Göteborg att närvara vid Höstsamling på Stadsteatern, där kommande repertoarer vid Götaplatsen, på Backa Teater och Stora Teatern, presenterades för fullsatt salong av en teatersugen publik inför vad som är att vänta denna höst av såväl ordinära premiärer eller ny- och urpremiärer, varav ett nytt verk, Nadim, redan tjuvstartat. Särskilt intresse väcker pjästiteln ”Unrecognized”, med skådespelare från Sverige, Georgien, Ukraina och Nordmakedonien, om överlevnad och det omöjliga i att helt lämna det förflutna bakom sig med premiär i november. Vad i övrigt av helt nytt är Lis Aschans pjäs ”En mycket liten människa” med premiär i september och i oktober Iggy Malmborgs föreställning ”Sortistycken” med frågeställningar om det är möjligt att lämna i stället för att acceptera omständigheterna och vad som händer om man tvingas fly? En pjäs som givit Malmborg ett epitet som vår tids Brecht.
Men först ska tio dagars dans- och teaterfestival, eller biennal som det ju egentligen är, avverkas. Och då kan man till en början hoppas på gynnsamt väder, då förhållandevis allt mer på festivalprogrammet utspelar sig utomhus medan antalet föreställningar inomhus tycks ha krympt, vilket kanske säger något om det kulturpolitiskt ekonomiska läge vi befinner oss i.
Den som, likt jag själv, följt denna festival-tradition genom åren från starten 1994 kan, utan ännu så länge vetenskapliga bevis, konstatera att föreställningar med dans- akrobatik- och cirkus vunnit i utrymme medan de av mer traditionell teaterkonst blivit färre.
Fredag den 21 augusti drar den i alla fall igång, 2026 års Dans och Teaterfestival, och det med två kvällars cirkuskonst på Stadsteatern i form av ett franskt gästspel, ”Cirque Le Roux – Entre Chiens et Louves”, som beskrivs med att akrobatik, teater och dans vävs samman till ett drama om kärlek och revolution medan Folkteatern inleder med två kvällar gästspel från Peru med en annorlunda tolkning av ”Hamlet” av åtta skådespelare med Downs syndrom utifrån den klassiska frågan: att vara eller inte vara?
Det sedvanliga gästspelet från teater Schaubühne saknas i år. Däremot blir det gästspel på franska på Stadsteatern med en tolkning av en rejäl klassiker, Racines 1600-talstragedi Bérénice,med som det heter en av ”fransk films mes betydande skådespelare”, Isabelle Huppert.
Backa Teater är platsen för en ordlös fysisk föreställning, också från Frankrike, i gränslandet mellan teater och koreografi, objekt och ritual om Pinocchio. En föreställning med starkt politiskt innehåll misstänker jag är ”Life and Times of Michael K,” baserad på en roman av nobelpristagaren J.M.Coetzee och görs på Stora Teatern av Handspring Puppet Company från Sydafrika. Den sägs ta sig an frågor om frihet, utsatthet, motstånd och människans förhållande till en värld i förändring.
Festivalen avslutas på Stora Teatern med ett rejält dragplåster under titeln ”Evangeliet enligt Jesus, Queen of Heaven”, där Jesus i en ceremoniell monolog framträder som transkvinna.
Även om festivalens inomhusscener tycks bli färre med åren så gäller det att hålla ögonen öppna om vädret är promenadvänligt, för det händer saker runt om i staden, som Domkyrkoplan, Bältespännarparken, Grönsakstorget, Götaplatsen, Olof Palmes Plats, hörnet Korsgatan/Kyrkogatan m m. Mitt i det hela uppstår också ett fyra dagars Göteborgskalas med ett helt eget program riktat särskilt till familjer.
Med detta sagt kan höstens ordinarie repertoarer därefter ta plats på scenerna, inte minst med en del attraktiva musikföreställningar och gästspel från huvudstaden på Stora Teatern, urpremiärer samt nypremiär på några favoriter på Stadsteatern och identitetsfrågor utan åldersgräns uppåt för publik på Backa Teater. Med hopp om en god fortsättning för den levande scenkonsten.
