Göteborgs Dans- och Teaterfestival avslutar i helgen sitt generösa utbud av gästande föreställningar, som visat sig ha hög konstnärlig halt såväl ute som inne, däribland ett dramatiskt konstverk på Stadsteatern och en riktig rysare på Backa Teater. Återstår lördagens dans med mytologiskt tema på Lorensbergsteatern och finalen på Stora Teatern med Evangeliet enligt Jesus … Läs mer
Nog kan man kalla det en rivstart alltid, invigningen av Göteborgs Dans och Teaterfestival, som det ”fönster mot världen” den vill framstå som. Fenomenala artister från Frankrike både inne och ute på Götaplatsen och från Peru en alldeles unik Hamlet på Folkteatern. På Stadsteaterns stora scen imponerade, roade, oroade och charmade den åttahövdade ensemblen Cirque le Roux med en hisnande uppvisning i nycirkusens anda varpå vid mörkrets inträde Götaplatsen fylldes med publik på spaning uppåt mot en spektakulär flygande föreställning av en annan åttahövdad ensemble, Ariel. Läs mer
Ett val i vardande ger sig inte omedelbart till känna i teatrarnas repertoarer i Göteborg. Det är snarare inom bildkonsten som det politiska klimatet tycks ha sina uttolkare. Konstscenen 3e Våningen och en liten konsthall i Majorna, Godhems Konsthall, har visat bilder med politisk laddning, i ena fallet ett urval klassisk affischkonst, i andra fallet samtidskommenterande bilder, som blivit till en svårslagen satirbok, ”Tidötiden – 2022-2026 – en historia om Sverige”, av föreningen Tecknaruppropet med imponerande bildkonst av bortemot hundra och texter av sjutton medverkande. Läs mer
Det skulle ta 20 år för danskonsten att som teatern få sig tillägnad en egen internationell dag. Så sedan 1982 firas varje år den 29 april dansen som konstform som en av Förenta Nationernas Internationella dagar, ett datum valt efter födelsedagen för en förnyare av balettkonsten, Jean Georges Noverres, 1727–1810. Mycket har hänt sedan dess, förnyelse tycks pågå ständigt, både inom den klassiska och den fria danskonsten. Nyligen var 50-årsjubilerande Efva Lilja på gästspel på scenen Atalante. För det är där och på scenen 3:e våningen som de frilansande dansarna vanligtvis framträder i Väst med en länk också till Vitlycke – Centre for Performing Arts. Ännu några gästspel för våren stundar, medan institutionerna, Göteborgsoperans världsberömda danskompani turnerar utrikes och Regionteater Väst Dans i Borås byter ledare till hösten, då Martin Forsberg tillträder som ny konstnärlig chef den 1 augusti. Läs mer
Mycket väsen för ingenting är min snopna reaktion av Göteborgs Stadsteaters premiär på den norska pjäsen ”Han den andre”. Tack vare ett färgstarkt skådespeleri av i första hand de två kvinnorna på scenen är den konstnärliga biten med råge tillgodosedd, men den verbala dialogen får i det tempo som här gäller inte tid att landa. Scenografin leder samtidigt tanken till sagans värld. Läs mer
Eu-toppmötet i Göteborg i juni 2001 med USAs president George W. Bush som gäst har satt outplånliga spår i minnesfloran, som nu väcks till liv av en teaterpjäs på Göteborgs Stadsteater med frågan ”om en annan värld var möjlig”. Pjäsen om Göteborgskravallerna har blivit en såväl rörande som skrämmande, sorglig och brutal, stundom smålustig och inte minst tankeväckande uppsättning smyckad med lysande sånginslag av en Timo Räisänen i knallröd kostymering. Att som en teaterföreställning klargöra hela sanningen tycks ogörligt och vad hände med drömmen om en annan möjlig värld, kan man fråga? Läs mer
”Hon har ingen hobby! Hon har mobil…,” är en i raden av cyniska repliker i Beth Steels pjäs som nu haft skandinavienpremiär på Göteborgs Stadsteater. Det är ett familjedrama som börjar i dur och utmynnar i moll, sedan en bröllopsfirande familj kraschlandat, orsakat av en tonåring som felnavigerat i virrvarret av fördomar, rasism, invandrarfobi och svartsjuka i en av arbetslöshet drabbad engelsk småstad, där alla är direkt eller indirekt beroende av en uttjänad kolindustri. Läs mer
Det ter sig som ett lekfull experiment, det scenkonstverk som Göteborgs Stadsteater låtit brisera på sin Studio-scen. Tanken att anlita koreografen Kenneth Kvarnström att skapa en föreställning bygd på William Shakespeares sonetter utifrån vad han gjort med Ane Bruns sånger på Göteborgsoperan, var ju en kul idé. Det blev också något alldeles eget, lekfullt ock vackert, mycket tack vare Jonas Nordbergs högklassiga mix av barock- o nutida musik på luta. Läs mer
Jane Austen har inte hört till min måstelitteratur och inte kan jag minnas att jag sett någon av filmerna, som många i publiken vid den teaterföreställning jag nyss bevistat tycks ha gjort. Men jag har med stor förundran noterat den svängning i kvinnosyn som allt mer tveklöst figurerar i dagens underhållningsmedier. Ännu har dock inte jakten på en man att gifta sig med blivit lika existentiellt avgörande i dem som i Jane Austens skickliga satir Stolthet och Fördom från 1700-talets England, som i år särskilt uppmärksammats av att det är 250 år sedan författaren föddes. Också en anledning … Läs mer
Intervjuad inför premiären på Tjechovs Måsen svarade regissören Yana Ross, på frågan vad hon hoppas publiken har i tankarna när den lämnar föreställningen, att de går hem och kramar sina barn och säger att de är kloka och begåvade. Pjäsens mor-sonrelation är ju det omvända med ett riktigt tragiskt slut. Eller hur ska man egentligen tolka slutet på den här föreställningen, när ljudet av det väntade skottet uteblir. Läs mer