Danskonsten – den gränslösa

Om några aktuella dansföreställningar
A Life as Right as Rain Efva Lilja

Det skulle ta 20 år för danskonsten att som teatern få sig tillägnad en egen internationell dag. Så sedan 1982 firas varje år den 29 april dansen som konstform som en av Förenta Nationernas Internationella dagar, ett datum valt efter födelsedagen för en förnyare av balettkonsten, Jean Georges Noverres, 1727–1810. Mycket har hänt sedan dess, förnyelse tycks pågå ständigt, både inom den klassiska och den fria danskonsten. Nyligen var 50-årsjubilerande Efva Lilja på gästspel på scenen Atalante. För det är där och på scenen 3:e våningen som de frilansande dansarna vanligtvis framträder i Väst med en länk också till Vitlycke – Centre for Performing Arts. Ännu några gästspel för våren stundar, medan institutionerna, Göteborgsoperans världsberömda danskompani turnerar utrikes och Regionteater Väst Dans i Borås byter ledare till hösten, då Martin Forsberg tillträder som ny konstnärlig chef den 1 augusti. Läs mer

Farsartat relationsdrama
med risk att missa målet

Göteborgs Stadsteater – Han den andre
Caroline Söderström som ”Jag” i Han den andre. Foto: Ola Kjelbye

Mycket väsen för ingenting är min snopna reaktion av Göteborgs Stadsteaters premiär på den norska pjäsen ”Han den andre”. Tack vare ett färgstarkt skådespeleri av i första hand de två kvinnorna på scenen är den konstnärliga biten med råge tillgodosedd, men den verbala dialogen får i det tempo som här gäller inte tid att landa. Scenografin leder samtidigt tanken till sagans värld. Läs mer

Vältajmad påminnelse om framtidsdrömmar som slogs till spillror

Göteborgs Stadsteater – Göteborgskravallerna
Göteborgskravallerna Foto Ola Kjelbye

Eu-toppmötet i Göteborg i juni 2001 med USAs president George W. Bush som gäst har satt outplånliga spår i minnesfloran, som nu väcks till liv av en teaterpjäs på Göteborgs Stadsteater med frågan ”om en annan värld var möjlig”. Pjäsen om Göteborgskravallerna har blivit en såväl rörande som skrämmande, sorglig och brutal, stundom smålustig och inte minst tankeväckande uppsättning smyckad med lysande sånginslag av en Timo Räisänen i knallröd kostymering. Att som en teaterföreställning klargöra hela sanningen tycks ogörligt och vad hände med drömmen om en annan möjlig värld, kan man fråga? Läs mer

Havererad bröllopsfest med humor och värme

Göteborgs stadsteater – Tills stjärnorna faller ner
Johan Karlberg, Johan Gry, Alma Milocco Tamm, Anna Bjelkerud, Lisa Lindgren, Jessica Liedberg, Lars Väringer. Foto: Ola Kjelbye

”Hon har ingen hobby! Hon har mobil…,” är en i raden av cyniska repliker i Beth Steels pjäs som nu haft skandinavienpremiär på Göteborgs Stadsteater. Det är ett familjedrama som börjar i dur och utmynnar i moll, sedan en bröllopsfirande familj kraschlandat, orsakat av en tonåring som felnavigerat i virrvarret av fördomar, rasism, invandrarfobi och svartsjuka i en av arbetslöshet drabbad engelsk småstad, där alla är direkt eller indirekt beroende av en uttjänad kolindustri. Läs mer

Lekfull bildningsresa med
musiken som ryggrad

Göteborgs stadsteater – Sonetter
Jonas Nordberg, Maria Salomaa, Rachel McNamee. Foto: Malin Arnesson

Det ter sig som ett lekfull experiment, det scenkonstverk som Göteborgs Stadsteater låtit brisera på sin Studio-scen. Tanken att anlita koreografen Kenneth Kvarnström att skapa en föreställning bygd på William Shakespeares sonetter utifrån vad han gjort med Ane Bruns sånger på Göteborgsoperan, var ju en kul idé. Det blev också något alldeles eget, lekfullt ock vackert, mycket tack vare Jonas Nordbergs högklassiga mix av barock- o nutida musik på luta. Läs mer

Sorglustig textilorgie i jakten på en man

Göteborgs stadsteater – Stolthet och fördom
Stolthet och fördom. Christoffer Svensson och Beata Hedman som Mr Darcy och Lizzy. Foto: Ola Kjelbye

Jane Austen har inte hört till min måstelitteratur och inte kan jag minnas att jag sett någon av filmerna, som många i publiken vid den teaterföreställning jag nyss bevistat tycks ha gjort. Men jag har med stor förundran noterat den svängning i kvinnosyn som allt mer tveklöst figurerar i dagens underhållningsmedier. Ännu har dock inte jakten på en man att gifta sig med blivit lika existentiellt avgörande i dem som i Jane Austens skickliga satir Stolthet och Fördom från 1700-talets England, som i år särskilt uppmärksammats av att det är 250 år sedan författaren föddes. Också en anledning … Läs mer

En längtansfylld smältdegel

Göteborgs Stadsteater – Måsen
Johan Gry, Victoria Olmarker. Foto. Ola Kjelbye

Intervjuad inför premiären på Tjechovs Måsen svarade regissören Yana Ross, på frågan vad hon hoppas publiken har i tankarna när den lämnar föreställningen, att de går hem och kramar sina barn och säger att de är kloka och begåvade. Pjäsens mor-sonrelation är ju det omvända med ett riktigt tragiskt slut. Eller hur ska man egentligen tolka slutet på den här föreställningen, när ljudet av det väntade skottet uteblir. Läs mer

Den gemensamma, splittra(n)de historien
Föreställning med beundransvärd ambitionsnivå

Göteborgs stadsteater – Abrahams barn
Johan Gry Foto: Jonas Kündig

Att i teaterföreställningens form, i det här fallet monologens, ta sig an en gestaltning av de abrahamitiska religionerna judendom, kristendom och islam är ingen avundsvärd uppgift och man kan inte annat än hysa största respekt för ambitionsnivån i ett sådant företag.

Att det är på förhand dömt att misslyckas ligger nästan i sakens natur, ty hur skulle så komplicerade förlopp låta sig beskrivas eller utredas i formen som står till buds? Men man kan ändå börja, vilket är vad skådespelaren Johan Gry gör. Han väcker frågorna och överlåter åt oss i publiken att svara på dem, eller låta bli. Läs mer

Norénskt avsked likt ett sorglustigt drömspel

Göteborgs stadsteater – Communion
Communion foto Ola Kjelbye

En sista ordfäktning av märket Lars Norén. Det gäller en av de tre pjäser som hittats på hans skrivbord efter hans död. Ett pjäsmanus som befäster hans förmåga att göra människor synliga genom sitt sätt att vara, iaktta och samtala. Communion, som ju betyder gemenskap, artar sig till ett körverk av röster mellan en grupp slumpvis samboende människor, kanske lite tillfälligt psykiskt dysfunktionella, i en sorts uppehållsrum i någon form av institution.allt medan vemodet sänker sig. Läs mer

Tragikomiskt familjedrama
där skrattet förblir oförlöst

Göteborgs stadsteater – Katt på hett plåttak
Katt på hett plåttak

Det är inga intagande kvinnoporträtt precis som gestaltas på Göteborgs stadsteaters stora scen, där nu Tennessee Williams klassiska drama från 1955 fått något av en nystart i en tidsanda 70 år efter urpremiären i New York och premiären samma år på denna teaterscen om den krisande familjen Pollitt, splittrad av frågor kring arv, förljugenhet, sprit, barnlöshet och homosexualitet. Läs mer