[260903] Balkongdörren står öppen, brisen kyler kinderna och det är gott att andas. En ny arbetsdag nalkas. Vi förtjänar alla lite lugn och ro nu, sinnesfrid, när vi äter gröten, ägget och kaviarmackan.
Vi vill inte ha Ebba Busch bankandes på dörren, med lögner om renstammens överdrivna utbredning. Inte halv sju på morgonen.
– Renarna! ropar hon. Vi måste skjuta av dom! Hon bankar och bankar.
Men, vad fan, skona mig! Vi är en hårt arbetande barnfamilj. Ungarna rensar fisk och gjuter cylinderblock. Bosse är bara fyra, går tvåskift, Yasmine sju, pendlar till Lyrestad. Låt renarna leva, de är bara 230 000!
– Förbjud böneutrop! hör jag Busch mumla sammanbitet. Renarna tar över landet!
Vi behöver den här stunden tillsammans på morgonen, hela familjen. Vi samlar ihop oss. Jag ska snart gå till kontoret, tung administration hela dagen, Amira är en hårt arbetande undersköterska. Vi kan inte ha Ebba Busch vimsande i köket.
– Israel gör världen en tjänst i Gaza! hojtar hon in genom brevinkastet.
Yasmine gör i ordning sin matlåda, det är köttbullar och stuvade makaroner. Mjölk i petflaska. Bulle.
– På fredag är det mys! säger Bosse.
Han är sjukskriven, fick en låda torsk på foten häromdagen. Nu sitter han i pyjamasen.
– Mysa, mysa, myyys!
– Jag vill att högern ska ha ett hjärta, hör jag Busch säga därute i trapphuset, lite svagare nu. Snälla, släpp in mig!
Yasmine ser lite orolig ut.
– Vad vill tanten i trappan?
– Det är bara en kristdemokrat, säger Amira. Inget att bry sig om. Hon hjälper Yasmine på med ytterkläderna.
– Ska hon utvisa oss?
– Äsch, dom pratar så mycket, säger jag. Vi är en hårt köttätande barnfamilj.
Amira tittar på mig. Regeringen vill upphäva hennes permanenta uppehållstillstånd och göra det tillfälligt.
– Vi har löst många problem, säger Busch. Hon snyftar, krafsar lite på dörren. Snälla!
Vi vet ju att renstammen går upp och ner, för tjugo år sen låg den på 260000. Busch ljuger. Samerna är urfolket, renskötseln grunden i deras kultur. Jag vill ha rökt renhjärta till påsk.
– Jag ska berätta om svenska värderingar! Busch har åter höjt rösten.
Kristna värderingar!
– Arne, ska vi ringa polisen? säger Amira. Det här känns inte tryggt.
– Trettonåringar kan sitta i fängelse!!
– Jag är bara fyra, säger Bosse.
Jag lyssnar med örat mot dörren. Busch andas tungt.
– Jag tror hon är färdig snart, vi ger henne fem minuter. Har ni borstat tänderna?
Jag sätter mig vid köksbordet. SD vill ha tolv ministrar om Tidö vinner valet. Deras migrationsperson tycker att det finns för många som inte är etniska svenskar i Sverige.
– Busch är ju en dömd brottsling, säger Amira. Och inte ångrade hon sig heller.
– Hjärta! Höger! Sverige! Busch börjar banka igen.
– Vi ska regera med Jimmie! Vi ska fördubbla antalet fångar på tio år!
Amira ringer 112. ”Är det Busch igen?”, hör jag operatören säga. ”Jag skickar en patrull på momangen!”
Snart hörs sirenerna. Svensk polis gör sitt jobb i ur och skur. Vi kan andas ut.
– Renarna! ropar Busch. Döda!
