Ett Big Brother för intellektuella
Christine Falkenland – Författarinnan
Vackert men komplext om kärlek och våld
Balsam Karam – Mörk materia
Den här romanen avslutar det som Karam själv kallar ”rymdtrilogin”. Denna inleddes med debutromanen Händelsehorisonten från 2018 och fortsatte 2021 med den med rätta hyllade Singulariteten. Titlarna är alla lånade ur astrofysikens terminologi och samtliga böcker präglas av Karams poetiskt laddade prosa, som på något sätt lyckas vara på samma gång mässande och lätt som försvinnande vattenånga. Långa stycken är som sjungna legender eller myter, sorgesånger eller hjälteepos – skillnaden är hårfin. Läs mer
Detaljrikt om en produktiv och folkkär alkoholist
Håkan Lahger – Vem älskar Slas? En biografi över Stig Claesson
Ett landskap av ord
som det är en ynnest att vistas i
Klas Östergren – Klenoden
Med Gud som maktmedel – om anabaptisternas väg från uppror till skräckvälde
Steve Sem-Sandberg – De heligas stad
Efter en (mästerlig) utflykt i lite annan tematik med Oceanen från härom året, återkommer Sem-Sandberg här till det slags sceneri som på bokens baksida omtalas som ”det europeiska vansinnet”. Det slags besatthet som civiliserade och kultiverade människor kan dras med i och uppfyllas eller omsvepas av tills allt av besinning och värdighet villigt lämnas därhän och allt som är någonting värt raseras och förintas. Som under reformationsstridernas 1500-tal, när en extrem anabaptistisk sekt, omnämnd som vederdöparna, tar över den tyska staden Münster i ett folkligt uppror mot det korrupta och förljugna Heliga romerska kejsardömets värdsliga och kyrkliga institutioner. Läs mer
Roligt, sorgligt och poetiskt
om en liten flickas värld
Malin Isaksson – Den oändliga flickan
Malin Isaksson debuterade 1995 med den prosalyriska Tiden skulle komma att röra vid mig. Sedan har det blivit ett flertal böcker, senast romanen Jag är Istanbul 2020, och biografin över hennes farmor, författaren Ulla Isaksson, i Boken om U (2023). I debuten fick vi vara med i ett barns inre och yttre världar, och i den nyss utkomna tunna romanen Den oändliga flickan, är vi tillbaka där. I två-tresidiga ”kapitel”, på ett ofta drastiskt språk är vi inne i Molly Eriksson Blooms huvud och hennes sista tid på förskolan Kosmos och avdelningen Mångrus där Amazonerna Lotta, Mio, Mella och Fredrika också går. Läs mer
Personligt om musiken och politiken
Göran Greider – Härifrån kommer musiken
En lysande uppföljare
Mikael Yvesand – Våran pojke
Yvesands prisade och originella debut, Häng City, från 2022 drevs av det träffsäkert både vilsna och valpigt självsäkra tilltalet i den unge berättarens språk, liksom dialogerna i pojkgänget som drev runt i en tom sommarstad i väntan på högstadiet. En värld av bråddjup tristess blandad med bisarr surrealism mitt i all påtaglig vanlighet, som ofta blev absurt komisk och ibland mörkt hotfull – precis som den vuxenhet som väntar en växande pojke. Tonfallet återkommer inledningsvis i den här lysande uppföljaren, där berättarperspektiven är flera men berättarna vad det lider alltmer oklara. Läs mer
Om döden i ojämn novellsamling
Linda Örtenblad – Kartotek över över döda och återuppståndna
Linda Örtenblad debuterade 2004 med romanen, Den anatomisk teatern (som jag inte har läst), den blev nominerad till Borås tidnings debutantpris. Nu drygt tjugo år senare har en ny bok publicerats, novellsamlingen med den lite knöliga titeln Kartotek över döda och återuppståndna. Nio noveller på 210 sidor. Läs mer
Debutens styrkor faller platt i bok två
Frans Wachtmeister – Förlorad mark
Den andra romanen är erkänt svår, särskilt om debuten varit en framgång. Ångest hos författare och förlag att hinna surfa på vågen gör att ofärdiga manus trycks eller gamla, som inte höll måttet, dammas av. Tendensen är smärtsamt tydlig i Frans Wachtmeisters uppföljare till den lovande och prisnominerade Territoriella anspråk från härom året (recenserad här i Alba). Vare sig berättande och gestaltning, karaktärsbygge, språk eller den intellektuella undertexten håller måttet. Läs mer