[261110] Har man inte en fiol eller violin så varför inte dra en stråke mellan resonansrören på en vibrafon och skapa ett synnerligen läckert sound i Arvo Pärts Spiegel im Spiegel.Det kunde den lilla publiken uppleva på Stenungsunds bibliotek som slutkläm, när den ”kurade skymning” den 9 november som inledning på den nordiska litteraturveckan.
Så hade publiken lockats med en rubrik som ”dynamisk pianist/kompositör och sångerska/poet med skörhet och kraft” om de två musiker med mera som bjudits in att förgylla denna betydelsemättade afton. Om det nu inte är en allmän kännedom att vecka 46 i ett par decennier haft roll som Nordisk litteraturvecka för att främja läsande, berättartradition och högläsning så var det i måndags inte bara program på Stenungsunds bibliotek, utan troligtvis också på skolor, bibliotek o andra kulturinstitutioner över hela landet, där det lästes högt ur samma bok, Johannes Anyurus roman ”De kommer att drunkna i sina mödrars tårar”, den bok som blivit vald av referensgruppen till årets högläsningsbok i Sverige, just för att den är något av en framtidsroman som skildrar hur ett demokratiskt samhälle som Sverige kan bli om man inte slår vakt om sina demokratiska värderingar.
Musiken var ändå kvällens stora överraskning och de två musikerna kan väl sägas ha levt upp till demokratiska frihetsprinciper genom att göra personliga tolkningar av klassiska verk som Libertango av tangomästaren Astor Piazzola utan vare sig bandoneon, flöjt eller gitarr, likaså ett litet verk ur jazzpianisten Chick Coreas album kallat Children’s Songs, liksom ett lyriskt musikstycke av det iranska fusionsbandet Daal Band, som blandar västerländska pop- och jazzinfluenser med iransk sång. Däremellan fick vi höra två verk vardera av de båda musikerna, Tango Five och Almost There av Indebetou och Ett finger med i spelet och So you want me av Perborg. Till dessa verk lät Perborg de mjuka klubborna dansa på vibrafonens plattor med fenomenal rytmkänsla. Det var bara Arvo Pärts Spiegel im Spiegel som fick honom att byta klubborna mot en stråke. Det var också första gången som jag upplevt Björn Perborg som musiker, där han en gång började sin konstnärliga bana för att mer och mer gå över i bildkonstens olika tekniker och möjligheter, något som tagit sig uttryck i en rad utmanande utställningar. Inför senaste valet medverkade han också till en satirbok om den sittande regeringen, Tidötiden, sprängfylld med bilder och texter av en lång rad professionella medverkande. Nyligen släppte han också taget om den film som sysselsatt honom i många är och som också handlar om en musiker, nämligen filmen Körledaren om den nu 90-årige Gunnar Eriksson, som visats i Göteborg och Ljungskile, väl värd en fortsatt publik.
Teresa Indebetou blev för mig däremot en ny och spännande överraskning, trots att hon lär framträda som sångerska och poet såväl solo, på trio eller med körer i såväl kyrkor som jazzklubbar utöver att vara en driven pianist och kompositör med stor genrebredd och med ett inlevelsefyllt flyt över tangenterna. Det kan i alla fall strax konstateras att det var en ”dynamisk duo” som Stenungsunds bibliotek bjudit in som upptakt till årets litteraturvecka. Om veckan på allvar kan fungera som plattform för att diskutera och utforska hur vi gemensamt kan bevara och stärka den nordiska demokratin, så som det uttrycks i uppropet, är i alla fall en brännande aktuell fråga.
