[261110] Faysa Idle (f. 1998) debuterade 2023 med den självbiografiska romanen Ett ord för blod. Boken framstod som angelägnare än andra samtida skildringar av kriminalitet och social utsatthet, då den byggde på Idles uppväxt i en familj med nära kopplingar till de senaste årtiondenas mest notoriska Stockholmsgäng. I hennes andra bok, diktsamlingen Kärleksbrev till en mördare, möter vi åter en berättare som på nära håll gestaltar förortsmiljöns avigsidor.
Idles författarskap för så vidare en litterär tradition, där det samhälleliga utanförskapet skildras inifrån. I en urban svensk kontext går traditionen tillbaka till det tidiga 1900-talets arbetarlitteratur. Det var dock de sverigefinska 1970- och 1980-talsförfattarna – framför allt Antti Jalava (1949–2021) – som först tillägnade sig greppet ur ett invandrarperspektiv.
Tropen om den i samhällets periferi levande invandraren tog form i Jalavas Asfaltblomman (1980). Där fick figuren också en prototypisk kvinnlig motsvarighet i huvudpersonen Erkkis flickvän, Sirkka. I Jalavas berättelse framstår Sirkka som en symbol för självutplåning. Hon är nedbruten av alkoholism, kroniskt arbetslös och på väg in i prostitution. En av de första dikterna i Kärleksbrev till en mördare presenterar däremot en kontrasterande bild.
”Dricker kaffe med/finländare […] hon pratar om […] hur alla karlar på stan/står på kö / För att få smaka lite […] Galna kvinnor är allt jag behöver.”
Föreställningen om ”den galna finnen” – tidigare starkt förknippad med kriminalitet – får i och med detta en ny, ljusare innebörd. Samtidigt kan en tydlig feministisk laddning skönjas i hur kvinnlig skörlevnad omvandlas till en symbol för styrka. Även i efterföljande dikter anspelas på hur kvinnors självständighet kan undergräva patriarkala maktstrukturer.
”Han registrerar / sina bankuppgifter / i min Apple Pay / får allt som jag pekar på / Hur får jag alltid min vilja igenom / Är det för att de alla vill ha chansen / att skämma bort en självständig / Manshatare.”
Som titeln antyder rymmer Kärleksbrev till en mördare emellertid även betydligt mörkare skildringar av bland annat missbruk, utpressning och polisvåld.
”Lovade mig / själv att aldrig / testa droger / Nu chillar vi kant på avdelning / 8 på Sankt Göran.”
”Steker pannkakor / när jag hör telefonen ringa / min vän skriker i andra ändan […] hon måste förvara / flera kilo kokain i sin lilla etta / de har adressen hem till hennes föräldrar.”
”Poliserna möter henne med ödmjukhet / frågar om hennes personnummer / När de ser vem hon är i systemet / slår de ner henne.”
Genomgående råder här en påtaglig avsaknad av trygghetsskapande element. Diktjaget och övriga karaktärer utsätts i stället för ständiga svek, hot och våld – inte bara från myndigheter och kriminella organisationer, utan också från familjen, vänkretsen, pojkvänner och den egna kulturella gemenskapen.
”Banditer kommer i olika former / Ibland klädda som dina föräldrar.”
I en sådan värld, genomsyrad av bristande lojalitet, kvarstår dock modern.
”Mammas leende lyser upp hela rummet / När hon får syn på mig / i tv-rutan […] I tider av kris / lånar jag hennes styrka.”
För att ännu återkoppla till Jalava, kan man konstatera att Kärleksbrev till en mördare helt saknar den strävan efter språklig identitet som kännetecknade Asfaltblomman. Erkki och Sirkka längtade båda på sitt sätt tillbaka till den förlorade kultur som det finska språket för dem representerade. Men i den värld Idle skildrar har det alltid bara funnits ett språk.
”Mamma slet av sitt hår / när hon såg mina betyg / Frågade hur man kan få IG / i svenska när det är / det enda språket man talar.”
Emellertid representerar det svenska språket ingen självklar tillhörighet. Snarare framstår det som det enda kvarvarande bandet till en gemenskap som när som helst kan upplösas.
”Aldrig varit lyckligare / över att du är halvsvensk / Inte kan föras / till ett annat land / Där jag aldrig / hade fått se dig.”
I Kärleksbrev till en mördare riktas den samhällskritiska udden mot de strukturer som gör att människor berövas även de sista resterna av samhällelig förankring. Det är en bok om utanförskapet i dagens Sverige.
