Carl-Johan Vallgren är en författare som flera gånger lärt sig olika genrers klichéer och lekt med dem på olika vis. Alltid med stort allvar och med stor framgång. Den här gången har han iklätt sig ett alter ego och under namnet Lucifer påbörjat vad han själv kallar en serie ”noir thrillers”. Läs mer
Tidigare i år utsågs den algeriska multiartisten Karima Nayts svenskproducerade cd Quoi d´Autre? till 2012 års bästa inom folk- och världsmusikgenren. Söndagen den 10 november kunde man uppleva hennes röst- och rörelsemagi i koreografen Lena Josefssons dansföreställning Riskzon III – this is not Disneyland som äntligen kunde ses på gästspel i Göteborg – dessvärre bara med en föreställning. Läs mer
Samhällets kostnader för sjuka kommer att öka kraftigt de kommande åren. Totalt handlar det om nästan fem miljarder på fem år, enligt Försäkringskassan. Stress och depressioner driver på utvecklingen. Den psykiska ohälsan tenderar dessutom att bli av allvarligare natur och leda till längre arbetsoförmåga. Läs mer
Vindsjälar är ännu en del i Mons Kallentofts serie om linköpingspolisen Malin Fors och hennes kollegor. Den har varit mycket framgångsrik, men själv har jag inte alltid varit helt förtjust. Kallentoft har kvalitéer, språket är bra och drivet och det brukar även gälla hans intriger. Men jag har lite svårt för hur han låter de dödas tankar ”höras” i texten och hans, säkerligen medvetna lek med, men ändå användande av, klichéer. Läs mer
Denise Mina har tagit som sin uppgift att skildra samhällets alla mörkaste vrår, högt och lågt; korruption och maktmissbruk bland samhällets toppar, samtidigt med de lägsta langarna och hororna. Så också i sin senaste roman Red Road. Åter följer vi Alex Morrow, den trötta tvillingmamman, kriminalinspektör i det Glasgow hon själv vuxit upp i. en sliten stad med stora klassklyftor och mycket kriminalitet. Läs mer
Det idealiska vore kanske att kunna läsa utan fördomar, utan att jämföra, läsa med jungfrulig blick. Dessvärre misstänker jag att det är omöjligt, eller åtminstone näst intill.
Så jag läser Kim Thúys nya roman Mãn genom minnet av hennes förra på svenska, Rú, som kom 2011, på [sekwa] förlag. Båda i lyriskt sjungande översättning av Marianne Tufvesson. Och det är så snyggt, så vackert och så smärtsamt. Läs mer
Arnaldur Indri∂ason är en av de främsta inom ”det nordiska deckarundret.” Ofta nämnd i samma andetag som Stieg Larsson och Jo Nesbö.
Indri∂asson har ett eget, lite kärvt och tillbakahållet sätt att skriva historier. Hans berättelser är alltid förankrade i någon slags förflutet och den som letar hittar en och annan replik som lånar stil av den isländska sagans hårdkokta ”underdrifter”. Han har vunnit flera internationella och nationella priser för böckerna om Erlendur Sveinsson, Läs mer
