Det är den alltid lika ruskiga historien om hur fällan slog igen bakom sovjetromantiker som av olika skäl sökte sig till landet, den här gången för att finna arbete och försörjning. Mannen lämnar hustru och dotter bakom sig och hamnar i fångläger och yttersta armod, anklagad för olovligt gränsöverskridande. Den kvarlämnade familjen ställs förlamad av hjälplös oro. Läs mer
Peter Grönlund har begått ännu ett mästerverk. Goliat är filmen som berättar om en familj i desperation men det är också berättelsen om förmågan till lojalitet mot alla odds. Det lever en stark och otvetydig kärlek mellan medlemmarna i den problemfamilj filmen tar sin utgångspunkt i, vilket inte minst förklarar den inre skönhet filmens huvudperson, Kimmie, genomsyras av. Läs mer
Det kan sägas med en gång; jag ingår inte i den digra skara som läst och hyllat pseudonymen Elena Ferrantes romankvartett om Lila och Elena och deras vänskap. Jag läste åttio – hundra sidor av den första delen men kände att jag inte hade tillräckligt med lust eller nyfikenhet på ytterligare hundratalet sidor, och sedan tre böcker till. Läs mer
På Göteborgs stadsteaters mindre scener kan man nu uppleva två enaktare av vitt skilda slag men som båda bottnar i krig och mänsklig tragik och mynnar ut i förväntningar som grusas. I ena fallet kommer en älskad, men inte längre igenkännbar, man åter från koncentrationsläger. I andra fallet omhändertas ett främmande flyktingbarn som en självgod gärning. Läs mer
Den första heltäckande biografin över författaren Vilhelm Mobergs liv är en tegelsten på över 700 sidor. Men den kändes inte tung att ta sig igenom för språket flyter stilistiskt skönt och skickligt och man får bokstavligen veta allt, vad jag förstår, av väsentlighet och mer därtill om denna Sveriges mest lästa och älskade författare under 1900-talet. Läs mer
Ett mäktigt, praktfullt, välspelat och känslofyllt äventyr. Ringaren av Notre Dame på Göteborgsoperan är en fullträff som familjeupplevelse. En mer lättillgänglig musikal har jag svårt att minnas. Här konfronteras motsatser och fördomar. Körpartierna är mäktiga. Tempot högt. Rollbesättningen träffsäker. Därtill en högteknologisk scenografi som levandegör denna enorma katedral med hjälp av gigantiska ledskärmar. Läs mer
”Vart ska man gå när man inte har någonstans att ta vägen?”
Det är infernaliskt mörkt och ödesmättat som ett grekiskt drama, och det är stundvis så smärtsamt att läsa att jag emellanåt får lägga ifrån mig boken en stund. Måste få möjlighet att andas ren luft i den tunga samvaron med trasighetens änglar. Jag läste hundratrettio sidor första dagen, och det var för mycket. Jag kände att språkets och berättelsens väldiga laddning oroväckande började tunnas ut. Men dagen efter var det som att börja om från början. Läs mer
Geir Gulliksen framstår mer och mer som relationsromanens okrönte mästare. För tre år sedan kom hans Berättelse om ett äktenskap, som blev en stor läsarframgång och nominerades till Nordiska rådets litteraturpris. Där skildrades ett äktenskap under upplösning, men det var särskilt den skicklighet med vilken Gulliksen förmådde ge uttryck åt alla de komplicerade känslor en sådan situation kan ge upphov till som utmärkte den. Läs mer
