Numera har det väl inte undgått någon, att Lars Noréns uppväxt var allt annat än lugn och harmonisk. Dysfunktionell kallar man numera en sådan icke-gemenskap, som visserligen inte leder till lycka men inte desto mindre inspirerat till ett antal konstverk som demonstrerar det drama några tvingas växa upp i. Som jag vill minnas Claes Wahlin skrev i Aftonbladet om hans dramakonst: han har skapat ett antikt torg, där allt finns att beskåda, en scen, som också är vår egen, eller kan visa sig vara det,en scen som i det här fallet gör oss alla till atenare av i dag, medborgare i staten. Läs mer