Linklater levererar en hyllning till en svunnen tid, i en autentisk förpackning.

Det är något märkligt med filmer om filminspelningar, i synnerhet när man gör en spelfilm om dem istället för en dokumentär. Hela berättelsen handlar om tillkomsten av en annan berättelse, som man inte ens får se, utan förväntas vara bekant med sedan tidigare. Lite som att gå på restaurang för att se kocken laga maten, men sedan inte få smaka på den, då man förväntas redan ha gjort det. Det väcker osökt frågan om varför man inte ser originalet istället, särskilt då det handlar om en hyllad klassiker, som i detta fall Till sista andetaget. Läs mer