Debutens styrkor faller platt i bok två

Frans Wachtmeister – Förlorad mark
Frans-Wachtmeister

Den andra romanen är erkänt svår, särskilt om debuten varit en framgång. Ångest hos författare och förlag att hinna surfa på vågen gör att ofärdiga manus trycks eller gamla, som inte höll måttet, dammas av. Tendensen är smärtsamt tydlig i Frans Wachtmeisters uppföljare till den lovande och prisnominerade Territoriella anspråk från härom året (recenserad här i Alba). Vare sig berättande och gestaltning, karaktärsbygge, språk eller den intellektuella undertexten håller måttet. Läs mer

Inte helt övertygande om kulturell identitet

Frans Wachtmeister – Territoriella anspråk
Frans-Wachtmeister

Läsningen av den här boken började med fin fart och optimism, förväntningarna späddes på av bokens nomineringar till debutantpriser då den kom ut. En uppfriskande, muntert svartsynt ton driver inledningsvis fram berättelsen om den desillusionerade europeiske översättaren Hans i japansk exil, och dennes möte med tysken Weiss, konstvetare och Japanvurmare på tillfälligt besök för att studera vad som omväxlande refereras till som den liggande, vilande, sovande och döende Buddha. Här finns också ett tidigt introducerat kritiskt tema om kulturell assimilering, som drivs fram genom Hans välfunna observationer kring skillnaden mellan den idealiserade bilden av det förfinade, kulturellt högtstående, precisionsteknologiska Japan hos besökande västerlänningar, och den krassa verklighet av kontaktlöshet och vardagsrasism som mött Hans egna tidigare försök att finna sig tillrätta i landet ”som japan”. Läs mer

Roman med verklighetsbakgrund

”På båten var de flesta av oss oskulder. Vi hade långt svart hår och platta breda fötter och vi var inte särskilt långa. Några av oss hade inte ätit någonting annat än rissoppa som små och hade därför lätt krokiga ben, och några av oss var bara fjorton år gamla och själva fortfarande småflickor.” Läs mer