Att Carl Bildt kan vara besserwissrig, mästrande och arrogant och samtidigt långsint får vi veta i den här ambitiösa boken – genom kommentarer och omdömen från personer nära den förre utrikes- och statsministern.
Få väcker så mycket känslor som Bildt. Han är en mästare på att glida undan svar i intervjuer. Och han har beskrivits som en teflonman vilken skickligt skakar av sig skandaler och misstag.
Det svenska ”deckarundret” som en del av den anglosaxiska världens vurm för ”scandi crime” är sedan länge en tröttsam schablon. Vi som vadar runt i den här utgivningen möts ofta av berättelser som är illa berättade, intriger som passas in med skohorn, tillrättalagda ledtrådar, tondöva dialoger och ofta står ”byggnadsställningen” kvar genom hela berättelsen. Läs mer
Elizabeth George var en gång en av världens bästa deckarförfattare, åtminstone tyckte jag det. Hon debuterade med Pappas lilla flicka, en roman som både var komplex i sin skildring av själva intrigen, och i sin behandling av karaktärerna. Efter det följde en strid ström böcker, alla med paret Thomas Lynley/Barbara Havers som både ankare och segel. Läs mer
I sin tredje roman Aftonland sätter Therese Bohman åter den sexuella lidelsen i spel som en brännpunkt där inte bara manligt och kvinnligt förenas och bryts utan också som ett inslag i ett ödesdrama i skärningen mellan natur och kultur. 
Maria vill bort, att livet ska vara något mer och söker utvägar i en ansträngd och rämnande tillvaro. För detta kan väl inte vara allt? 
Den här gången tar Indriđason oss till 1979. Genom en invävd historia också till tidigt femtiotal. Nato:s militärbas nära Keflavik spelar roll i bägge tidsplanen och den amerikanska närvaron märks bland annat genom varor som smugglas via den. Öl, jeans och grammofonskivor.
