Att vara sig själv eller att vara sig själv nog är frågan. När Örjan Andersson tar sig an ännu en klassiker är det fullkomligt självklart att det är en dansare/koreograf som ska sätta klorna i detta så dansanta verk som Ibsens Peer Gynt är. Så genialt iscensatt med en ensemble av hälften skolade dansare. Av texten, de långa monologerna och dialogerna, blir dock inte mycket kvar förutom för att markera namngivna individer utmed denne egotrippade äventyrares vindlande levnadsbana i fåfäng jakt på rikedom och på svaret om självet. På Backa Teater kan en helt nyskriven pjäs, Cross, också finna plats under begreppet att vara sig själv. Två väsensskilda uppsättningar men med det gemensamt att det handlar om identitet, vare sig det gäller kön eller status. Läs mer