Konsten att återvända
Dorateatern – röda bönor the föreställning
Varje gång jag har anledning att tala om vad det vill säga att skriva kritik, betonar jag vikten av, att undvika varje utlåtande huruvida något är ’bra eller dåligt’. Det skall man överlåta till åskådaren, lyssnaren, läsaren att ta ställning till utifrån egna förutsättningar. I annat fall gör man konstverket en otjänst. Läs mer
Röda Bönor kan inte våldtas
– bland annat en kommentar
I slutet av november ser jag Thorsten Flinck tillsammans med Mats Björke på Musikens hus i Göteborg. Jag har sett, eller snarare upplevt, honom flera gånger tidigare, men då i lokaler som inbjudit till naturlig uppmärksamhet och tystnad. Inte nu. På Musikens hus är det bar, en del är fulla, en kvinna svimmar i värmen – men ingenting av detta berör Flinck. Han förtrollar publiken, parerar den med en snärtreplik, han bokstavligt talat trollbinder den. Han gör det genom att hämta upp en ton från jordens innandöme skulle man kunna säga, men han gör det inte minst genom sin förkrossande ärlighet. Läs mer
Tankarna vi ärvde
Om Lundavänstern 1968 och åren därefter
