O´Neill, Sofokles, Beckett, Brecht, Lagerqvist och för den del också Mozart. Vad som fått Göteborgs Stadsteater till denna klassikersatsning kommande säsong tänker jag inte spekulera i. Men välkommen är den och laddar förväntningarna. För där finns ju legendariska uppsättningar att ta spjärn emot. Dessutom två urpremiärer. Läs mer
Från hisnande skapelseberättelse och lögners fortplantning till sagans elaka styvmödrar och kärlek som leder till döden. Det handlar om barnteater eller vad jag skulle kalla allåldersteater. Bättre start på dagen än en dos levande scenkonst med en entusiastisk barn- eller allålderspublik är svårtänkt. Ja, det är humorn och den komiska spelstilen som dominerar på Göteborgs barnteatrar efter allehanda koncept – från att göra fars av Romeo och Julia och panto av Snövit till att återanvända fabler och visor i olika former eller bearbeta existentiella frågor enligt devisingmetoden. Musiken har alltid en given plats. Läs mer
Tofta Herrgård är en ovanlig plats för scenkonst, omgiven som den är av häststall, grönskande kullar och glittrande havsvikar. Scenrummet är inhyst i ett gammalt magasin, en trappa upp med lågt i tak och bjälkar som delvis skymmer sikten. Alldeles lätt att ta sig hit är det inte heller, åtminstone inte utan bil. Läs mer
Bättre tajming kan teatern knappast ha. Folkteatern Göteborg vänder med historien som språngbräda ut och in på de värderingar som från franska revolutionen lett fram till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. I den nyskrivna pjäsen Marie Antoinette är det dock inte kungamakten som blir giljotinens första offer utan demokratins företrädare. En galghumoristisk rysare. Läs mer
Existentialism i olika skepnader kan man säga om två kortare nytillskott på Göteborgs scener. Det gäller Jag var här först på Folkteatern respektive Existentialism av nybörjare på Göteborgs stadsteater. Den förra ett välskrivet kammarspel av Kristian Hallberg i ett projekt kallat Roadtrip i regionen. Den andra resultat av en idé som havererat och kunde ha fått förbli därvid. Läs mer
Är utbredningen av nya rasistiska och nationalistiska rörelser mest ett utslag av historielöshet? En föreställning som sätter frågan i omlopp är Masthuggsteaterns tolkning av Christian Lollikes prisbelönta pjäs Schaktet. Den placerar sig mitt i samhällsdebatten, är skrämmande aktuell, dessutom rolig och suveränt spelad teater. Läs mer
Regionteater Väst utmanar i höst med en politisk lektion som torde överträffa det som vanligtvis förekommer i ett klassrum. Åskådligt och sakligt tar den avstamp i fascismens födelse och benar ut dess innebörd, återuppståndelse och förhållande till andra ideologier. Allt medan regionteaterns dansensemble bjuder på hisnande fysiska utmaningar för de yngre skolbarnen. Läs mer
Paret Minna Forssberg och Sergej Merkusjev är en fullträff för rollerna som cirkusartisten Marion och ängeln Damiel i Angereds Teaters föreställning Himmel över Göteborg. Den landar mjukt med mycket energi och värme i ett här och nu, där bland de medverkande finns nyanlända skådespelare med flyktingstatus. Läs mer
Två nya dansverk har haft världspremiär på Göteborgsoperan. Shadowland eller The Big Noise blir till en skrämmande påminnelse om ett skamligt skede i svensk historia till toner av Ale Möllers vildsinta folkmusik. Väsensskilt är verket Neverland med sitt Peter Pan-tema. Två egensinniga koreografer och operans fantastiska dansare leder tanken till eviga frågor om makt och kön. Läs mer
Backa Teater har inlett hösten med en lek med namn och identitet, som har goda förutsättningar att utvecklas i interaktion med publiken. Vilka, om ens några, tankar ägnar man det förnamn man fått och varför. Den här charmiga föreställningen kan väcka frågor och riva gränser.