Hjältar och rymdmonster på himlavalvet

Ridley Scott – Alien: Covenant
vinjettbild

Den som väntar på något gott väntar kanske i onödan. I alla fall när man ser Alien: Covenant och väntar på monstret från filmens titel. Läs mer

Ovanliga, vackra människor

Dagur Kári – En väldig vänskap, Bröderna Dardenne – Den okända flickan, Martin Scorsese – Silence

Vem kan som isländaren Dagur Kári skåda människornas grumligaste konturer och samtidigt ge en så knivskarp skildring av det liv som är deras, betingelserna för det? En väldig vänskap följer med en ut ur salongen efter att man har sett två människor mötas, förändras – det blir ingen happy ending i vanlig mening men trots det en slutbild full av hopp och än mer: insikt. Läs mer

När livet går som en dans

Damien Chazelle – La La Land

Stone och Gosling sjunger och dansar så väl att man lätt kan ha överseende med vissa brister i Hollywoods blinkning till musikaler vi minns. Läs mer

Med rätt tillstånd?

Paul Verhoeven – Elle

Om man söker efter en högre mening med filmen Elle söker man förgäves. Den har ingen sådan högre mening och däri ligger en del av dess mästerskap. Mästerskap är ett stort ord, som man skall vara ytterligt försiktig med, men i förhållande till Paul Verhoevens senaste film kommer man inte förbi omdömet. Läs mer

En personlig återblick på filmåret 2016

Ännu ett år har gått till ända, men innan folk påbörjar den årliga traditionen att skriva fel år på alla datum kan det vara värt att titta på vilka filmer som lämnade störst avtryck de senaste tolv månaderna, på gott och ont: Läs mer

Utan människan går det inte

Ken Loach – I, Daniel Blake, Anne Fontaine – Agnus dei, Éroc Besnard – Päron och lavendel

Tre aktuella filmer åskådliggör på var sitt förkrossande vis, vad som händer om man tappar det genuina, enkla mänskliga perspektivet i sitt görande och låtande i samhälleliga frågor, i frågor om psykisk hälsa, i fråga om religiös tro. Läs mer

Road movie möter feel-bad

Andrea Arnold – American Honey

Diskbänksrealism, franska nya vågen och ungersk misär: American Honey har allt som behövs för att göra höstrusket ännu lite deppigare. Läs mer

Livstidsdomar

Det finns ingen ruskigare mor-dotterscen än den där Charlotte rättar sin dotter Eva efter att den senare har spelat upp ett stycke Chopin i Ingmar Bergmans film. Dottern är amatören, som vill visa modern/mästarinnan hur långt hon kommit i sin utveckling. Läs mer

Det spelar roll

Rabin – den sista dagen / 3000 dagar

”Jag har ingen kristallkula, men det finns en oavslutad kvalitet. Det fanns en potential för ett ledarskap som förstördes av mördarkulor…”, sade Tom Hayden (tidigare SDS-ledare, kommunalpolitiker i Californien och då kanske mer känd som Jane Fondas äkta man) i ett nummer av Rolling Stone för ett år sedan och han tänkte på: Läs mer

När livet står på spel

Henry Joost, Ariel Schulman: Nerve

ur filmenVenus lever i skuggan av sin bästa vän Sidney. Sidney är självsäker, populär och lever livet, Venus är tillbakadragen och lite mer av en trygghetsnarkoman. En dag börjar Sidney spela ett nytt spel, Nerve, där deltagarna får utmaningar som de skall klara av i utbyte mot pengar. Det som börjar som en fånig lek, med utmaningar som att smaka på hundmat eller kyssa en främling, glider sakta men säkert över till att bli ett allt farligare spel där man måste löpa linan ut. Läs mer