En solitär gammal mans tankar, funderingar och svårmod. Så skulle man kunna beskriva denna dagbok nummer två av Ulf Lundell. Han målar sina tavlor, promenerar i omgivningarna, känner tomheten efter skilsmässan, okynnesdricker ibland och kommenterar världshändelserna han läser om och ser på TV. Läs mer
Kan det bli annat än intressant när far och son Donner kastar sig in i en intensiv brevväxling? Far, Jörn Donner, definitivt en av de mest kända levande finländarna. Sonen, Rafael Donner, som nyligen debuterat med boken Människan är ett känsligt djur som har undertiteln en ”självbiografisk essä” och där enligt en recension ”pappa Jörn ligger på operationsbordet” har nu också hamnat i offentlighetens ljus. Läs mer
Magnus Ugglas memoarbok hade aldrig blivit av om han inte beslutat sig för att göra en ADHD-utredning för att komma tillrätta med sin ständiga rastlöshet.
Det blev konstaterat att han har bokstavskombinationen. Och därav kan vi ta del av denna öppenhjärtiga berättelse som spänner från hans barndom fram till idag. Läs mer
Ulf Lundells senaste bok är ingen roman utan en dagbok, kan man säga, där han reflekterar över det mesta i tillvaron. Han har det tråkigt emellanåt och vet inte riktigt vad han vill ibland. Men så gott som varje morgon tar han en lång promenad i den fridlysta nationalparken intill där han bor och sätter så att säga igång sig själv. Läs mer
På dagarna rapporterade han om svensk och internationell fotboll för Aftonbladet. På nätterna drack han sig så berusad att han inte mindes vad som hände. Robert Laul har som ny-nykter skrivit en bekännelsebok. Om sitt liv som barn till alkoholiserade föräldrar vilket i förlängningen ledde till ett tjugofyraårigt missbruk för honom själv innan han fick hjälp att ta sig ur det. Läs mer
Tidigare i år utkom Agneta Pleijels självbiografiska skildring av den avslutande delen av 1900-talet, Doften av en man. Nu kommer Åsa Mobergs lika självbiografiska Livet om samma tid. Gemensamt för båda författarna är att de har långa relationer med tidningen Aftonbladet och dess kulturredaktion. Läs mer
Jag har nog ingenstans läst en finare skildring av hur det är att vara gravid än Agneta Pleijels i Doften av en man, den självbiografiska fortsättningen på Spådomen. En flickas memoarer, som kom för två år sedan. Agneta Pleijel beskriver upplevelsen av att vara gravid som att vara fylld av ett inre ljus, och i en tid när det på något vis blivit omodernt att ge uttryck för en stark längtan efter barn är det roligt att läsa en bok där denna i grunden positiva och livsbejakande lust och drift kommer till uttryck. Läs mer
På bokrean fann jag denna fjolårsutgåva av Alex Schulman. Om hans mamma Lisette Schulmans alkoholism och vad den medförde under hans uppväxt. Om hur han förtvivlat sökte hennes ömhet när hon nonchalerade honom i ruset. Om hur han var medberoende och försökte dölja moderns gömda glas och flaskor och om hur han och hans bröder till slut tog mod till sig och fick in henne på behandling. Läs mer
John Le Carré har ofta låtit oss förstå att han inte alltid är att lita på när han pratar eller skriver om sitt eget liv. Vad som är sanning och vad som är skröna har han, med ljummen hand, låtit oss få fundera över genom åren. Men nu är det kanske dags att ta honom på allvar när han skrivit det som troligen blir det närmaste vi lär komma memoarer med ”Duvornas tunnel”? Läs mer