Kan man sammanfatta ett liv på knappa femtio sidor? Kan man sammanfatta sitt eget liv på så kort utrymme? Jag är benägen att svara ja på den frågan efter att ha läst Agota Kristofs självbiografiska Analfabeten, som publicerades 2004 i original och som nu kommit ut på svenska tillsammans med hennes romantrilogi (Den stora skrivboken/Beviset/Den tredje lögnen), samtliga i översättning av Marianne Tufvesson. Läs mer
Celeste Ng hör till den yngre generation amerikanska författare som nu håller på att ta över den litterära scenen från äldre stora namn som Philip Roth, Paul Auster, Joyce Carol Oates och Thomas Pynchon. Liksom de har hon förmågan att skriva om komplexa sociala och personliga frågor på ett påfallande ofta tillgängligt och underhållande sätt. I Små eldar överallt återfinns tidlösa teman som klass och genus i en vindlande och dramatisk intrig. Läs mer
Man blir liksom lite vimmelkantig. Ibland är bröderna två och tvillingar, ibland är det bara en. Ena stunden heter Claus Lucas, i nästa Lucas Claus, senare heter Claus (eller om det är Lucas) Klaus med K. Berättelserna börjar ständigt om på nytt och man ”går på dem” lika naturligt varje gång. Vad är det här!? Läs mer
Det sägs att småprat inte är svenskarnas bästa gren. Att planlöst prat sällan går hem i vårt avlånga land. Istället krävs ett klart syfte med pratet, annars får det ofta vara. Samtidigt vet vi att småpratet – eller kallpratet som det också betecknas symptomatiskt nog – är en nyckelfaktor i att skapa och upprätthålla relationer, speciellt internationella kontakter. Läs mer
En älskad mormor är död. En mormor som tog sonsonen med på turer i skog och mark, och som hade koll på flora och fauna. Vi är med den som sörjer mot slutet av den gamlas liv, när affärerna verkar ha bytt plats eller rent av flyttats undan, när räkningarna och spisens plattor glöms av. Vi är med vid begravningen och den långa mellantiden, när allting var som det skulle. Läs mer
En kvinna i medelåldern söker sanningen om den morbror hon aldrig fått träffa. Morbror heter Bruno och var tysk stridspiloten, som under det andra världskriget hamnade i ryskt fångläger i Kazakstan. Letandet fördelas på olika berättare, miljöer och stämningar, utan att för den skull vara splittrat eller tillkrånglat. Så skulle handlingen i Astrid Seebergers roman Goodbye, Bucarest kunna beskrivas i all enkelhet. Läs mer
Vem ska läsa eller lyssna på den här boken? Det kan synas vara en bisarr fråga att ställa i en recension men det är en fråga som följer mig igenom hela läsningen. En hängiven man lanseras på omslaget som ”En Alan Banks klassiker” och cynikern i mig känner först att jaha, där har förlaget garderat sig väl. Men när jag tänker efter är det nog tvärt om. Det här är falsk marknadsföring. Läs mer
