En mänsklig vård, en fantasi?

Hannele Mikaela Taivassalo – InSanatorium,
Hannele Mikaela Taivassalo

Hur ska den vara? Den mänskliga vården. Är den en utopi, en fantasi? I finlandssvenska Hannele Mikaela Taivassalos roman InSanatorium, besöker vi ett sanatorium på en okänd plats i ett okänt land. Här har patienterna det bra, så bra det går när livet känns svårt, ibland till och med outhärdligt. Med ett fantasifullt och insiktsfullt språk, lotsar Taivassalo oss läsare skickligt in i sanatoriets värld, ja, InSanatorium är avskilt från resten av världen. Utanför finns kråkorna och katterna, de katter som matas i smyg. Läs mer

Om gränsen mellan det verkliga och det fabulerade

Gerald Murnane – Gränstrakter
Gerald Murnane

Stundvis tänker jag på en karaktär kanske som i en roman av Jon Fosse. Exentrisk och fixerad, på vissa plan närmast inlåst likt en Emily Dickinson. Han har knappt varit utanför gränsen för delstaten han är född och uppvuxen i, Victoria vars huvudstad är Melbourne och ligger i södra Australien. Läs mer

Underhållande om komplexa konflikter

Dmitrij Kapitelman – Ryska specialiteter
Dmitrij Kapitelman

Det här är den första romanen av den ryskt-moldaviskt.ukrainskt-judiskt bördige Kapitelman som ges ut på svenska. Sedan tidigare har jag hört talas om den svartsynt dråpliga skildringen av östeuropeisk byråkrati och kultur efter murens fall, Eine Formalie in Kiew, som tyvärr inte finns översatt. Vi får tacka Rebecca Kjellberg och Polaris för att detta – att döma av den här boken – egenartade författarskap introduceras på svenska. Nu är siktet inställt på Rysslands invasion av Ukraina. Men inte så mycket kriget självt, utan vad det gör med den mitteleuropäische Mensch und Kultur som nästan helt utplånades av nazismen och sovjetväldet och som nu slits i sär av det europeiska krig som i skrivande stund pågått längre än vad båda världskrigen gjorde tillsammans om vi räknar från invasionens början 2014. Läs mer

Initierad och välskriven spänning

Anna Jansson – Minnet av en mardröm
Anna Jansson Foto: Anna-Lena Ahlström

Olov och Kristina firar 50 år som gifta. Kvällen är sen. De firar picknick i sängen när en kraftig brand utbryter i sommarstugan. Innan eldhavet slukar dem kastar de sig ut genom sovrumsfönstret. Det sista Olov ser är en person som skyndar iväg. Läs mer

Om gränsen mellan liv och död

Helena Granström – Verklighetens död
Helena Granström foto Per Englund

Helena Granström debuterade 2008 med Alltings mått (recenserad här på Alba), en poetisk essä om ”… hur det västerländska kulturarvet separerat individen från sin omvärld och människorna från varandra.”  Hon var då verksam vid Stockholms universitet inom teoretisk fysik och matematik. Sedan dess har hon gett ut ett antal essäböcker såväl som romaner. Inte sällan har hon använt sig av sina naturvetenskapliga kunskaper också i de skönlitterära verken. I den andra boken, versromanen Osäkerhetsrelationen, låter hon fyra forskare inom den moderna fysiken mötas. Gissningsvis handlar det bland annat om Albert Einstein och Niels Bohr. Därefter har hon i sina romaner fört in självbiografiska erfarenheter, även om det alltid är vanskligt att säkert veta vad som faktiskt är självupplevt. Som exempel har hennes graviditet varit grund i en berättelse. Läs mer

En människa vi inte längre har plats för

Tomas Bannerhed – Den oduglige

Redan i den prisade debuten, Korparna från 2011, trädde Tomas Bannerhed fram som en mästerlig naturlyriker på prosa för vår tid – men inte bara det. I Norden laddar vi gärna skogars snår och gläntor, sjöars stränder och ruggar, landsbygdens ängar och åkrar och diken och dammiga vägskäl, alla djuren som dväljs där – fiskar, fåglar och kryp, byten och rov – med en alldeles särskild upplevelse av att bara vara; en sällsam frid och självklarhet mitt bland alla ljuden, dofterna och färgerna under vindars och årstiders skiften. Allt detta är Bannerheds element, men han skiljer ut sig genom att mitt i naturen låta ett beckmörker ta plats i människors inre, ett glupande slukhål som obönhörligt kväver själen mitt i all prakt. Tendensen skärptes i uppföljaren Lugnet – alldeles inpå gränsen till det uthärdliga. Och den återkommer på ett helt nytt sätt i den här här fängslande och finstämda romanen om särlingen Einar. Läs mer

Konstnärligt och skarpt om krigets lägst stående offer

Otoniya J. Okot Bitek – Vi var gnistan
fotograf: Greg Black

Den ofattbart brutala kristna terrorsekten, Herrens motståndsarmé (LRA), plågade i decennier befolkningen i norra Uganda innan en permanent vapenvila inträdde 2008. Men freden har ett pris; många av de unga flickor som kidnappats i stora mängder av sekten dödas i de hårda strider som till slut får gruppens ledare, den självutnämnda profeten Kony, på knä. De flickor som överlever slaveriet, tortyren och striderna återvänder till familjer som förskjuter dem för de barnkullar tvångsgiftena med sektens soldater givit dem, till städer där de närhelst kan stöta på sina nu benådade våldtäktsmän och fångvaktare, till ett ugandiskt samhälle som räds ge dem upprättelse i fruktan för att Kony ska återsamla sina trupper. Läs mer

En produktiv dysterkvist
med svart humor och mer därtill

Martin Luuk – Självbiografi. 1984–2001

Författare, manusförfattare, skådespelare och förläggare är några av Martin Luuks titlar. Luuk har skrivit en självbiografi om åren då han var mellan 16 och 33 år, 1984–2001. Boken utgavs i slutet av förra året och vissa kritiker kallade den roman, andra en självbiografi. Jag vill nog läsa den som en självbiografi, men med vissa förbehåll. Luuk känns ärlig och han blottar sig för läsaren, självklart i den mån han vill. Äkta känns det ofta, då han inte skönmålar sig själv eller sina handlingar. Han problematiserar sin självbild och den människa han vill vara, han för hela tiden en dialog med sig själv om filosofi och hur han ska hantera sig själv och hur han ska bete sig mot sin omgivning. Läs mer

Ger röst och namn åt inbördeskrigets offer

Kamel Daoud – Ärret
Kamel Daoud Foto: © Francesca Mantovani/Gallimard

Vi vet en del om algeriernas frihetskrig mot Frankrike, om de år mellan 1954 och -62 då ytterst blodiga drabbningar ägde rum i det nordafrikanska landet. Däremot vet vi inte mycket om det inbördeskrig som rasade på nittiotalet. Inga filmer eller tunga romaner, och i dag är det till och med enligt lag förbjudet att ens tala om kriget och alla dess offer. Läs mer

Som ett samtal med en lärd vän

Siri Hustvedt, En bok om spöken – en kärleksmemoar
Siri Hustvedt

En sak jag alltid uppskattat med att läsa Siri Hustvedt är hur hennes prosa – oavsett om det handlat om essäer, fackböcker, romaner eller mittemellan – givit mig en känsla av att sitta och lyssna på en lärd vän lägga ut texten i ett gott samtal. Det finns en muntlig kvalitet i hennes tilltal som gör att även tillkrånglade passager och snåriga ämnen passerar läsfiltret med känslan av att jag kan ju alltid ta upp saken, replikera, fortsätta samtalet och jaga förtydliganden när hon tystnat. Läs mer