30-årsfirare frestar med fullödigt festivalprogram

På fredag bryter den ut, Göteborgs 30-årsfirande dans- och teaterfestival. Lokala produktioner både öppnar och avslutar. Däremellan ett axplock internationella gästspel på både scener, gator och torg, där både humor och allvar kontra komik, dans och akrobatik tycks vara ledstjärnor. Göteborgsoperan utlovar scenkonst ”vi aldrig upplevt förr”, förstås, eftersom det är världspremiär, med föreställningen Atlas Song av Anna von Hausswolff och holländska koreograferna Imre och Marne van Opstal. Stadsteatern avslutar med en nyskriven poetisk föreställning, Flickan och vildpäronen, av Eleftheria Gerofoka, om att ha växt upp med en mor som kommunicerat med egna sagor, likt ett eget alfabet. Läs mer
LÅNGT BORTA OCH NÄRA…
några ord om Teater Albatross och Tokalynga Teaterakademi i Halland

Jag har gärna beskrivit Göteborg Filmfestival som ’året roligaste vecka’ och ett liknande epitet kunde med rätta häftas vid nyligen avslutade Tokalynga Flying Festival, som har Teater Albatross som ’ansvarig utgivare’ och värd. Här samlas en mängd scenkonstnärer och poeter av olikartad karaktär, svenska som utländska, de senare ofta en följd av Albatross’ många turnéer och kontakter. Det ger ett starkt tempo och temperament till mötena, nya inspirerande kontakter liksom återseendenas glädje. Teaterns rum och byggnader laddas med minnen och nya perspektiv. Läs mer
Kunna leva tillsammans eller inte –
Det är frågan

Året var 1930 då Noël Coward skrev äktenskapsfarsen Private Lives, med vilken Teater Tofta säger sig ämna avsluta en 15-årig tradition med bara några föreställningar kvar. Och sällan har väl en sliten försäkran som ”Jag älskar dig” fåtts att låta så tom och ihålig som här. Här både älskas och hatas med samma energi och bra skådespeleri med en hel del publikskratt som gensvar. Läs mer
Teaterkrönika – Senfångad scenkonst

Bättre sent … men ändå! Medan presentationen av 2024 års sommarpratare pågick i radions P1 satt jag och grunnade över den scenkonst jag fångat på upphällningen av denna säsong. Hajar till när namnet Stefan Larsson nämns bland diverse sport- och popstjärnor och noterar datum för hans sommarprat i min fysiska almanacka. Hans uppsättning av Strindbergs Dödsdansen på Maximteatern har i år firat 10-årsjubileum. Det var med andra ord en rejält mognad föreställning som landade på Stora Teatern i Göteborg fyra kvällar i juni som sista anhalt på sin Sverigeturné. Läs mer
Hisnande musikalmaraton

Mamma mia, vilket ös! Göteborgsoperan har i stort sett producerat en musikal per år sedan invigningen för 30 år sedan. I ett hisnande tempo serveras nu under tre kvällar ett 60-tal sångsnuttar ur alla dessa musikaler, som kilat in sig mellan operor och nyskapade tokhyllade dansverk på Göteborgsoperans stora scen sedan 1994. Den nyligen gästande Svansjön och en kommande Verdi-afton fullbordar denna välmatade säsongsfinal vid Göta Älv. Läs mer
Pärlor av upplevelser
på våra konstnärliga småscener

Göteborg är lyckligt lottat med en handfull högkvalificerade teaterscener som ständigt berikar utbudet med upplevelser sprungna ur ett långvarigt konstnärligt intresse och specialisering. Sålunda kunde Göteborgs Dramatiska Teater (GDT) presentera en uppläsning ur en utgivning av Franz Kafkas samlade skrifter från förlaget Bakhåll, som till fullo motsvarade en rad av författaren:
– Det finns ett mål, men ingen väg. Det vi kallar väg, är tvekan. Läs mer
En Tosca för vår tid

Inte bara mångfärgad musik med våldsamma dramatiska skiften utan därtill en gastkramande historia som rymmer allt vad också vår nutid kan blotta av kärlek, svartsjuka och frihetssträvan kontra politiskt förtryck, tyranni, hyckleri, utpressning och bedrägeri, utformat till en rysare som både kan utlösa tårar och ilska. Läs mer
Explosiva energier i nyskapade dansverk

Energierna formligen exploderade när Göteborgsoperans Danskompani den gångna helgen släppte lös två helt nya verk. Kärleken, den oberäkneliga, var i båda fall den gemensamma nämnaren i en värld som snurrar i ett allt mer uppskruvat tempo. Gränsen mellan akrobatik och dans suddas ut för dessa obeskrivligt gränslösa dansare och tempot speglar storstad i rusningstid liksom möten och kärlekar som inleds och förgås snarare än består. Läs mer
Hemmet som metafor

Hemmet som metafor för gemenskap och trygghet eller dess totala motsats, instängdhet och terror.
Det är frågor som en tid i sällskap med en smärtsam bältros ockuperat mitt huvud efter att jag lyckades fånga två intressanta gästspel på Atalante respektive Folkteatern i Göteborg, ”Spiti” och ”Marthas hus”. I det förra skapar fem dansare en skön hemkänsla i ett bo av florstunna broderade textilier. I det andra förvandlas ett hem i kärlekens förrädiskt blodröda färg till sin motsats. Läs mer