Vi vill gärna vara professionella
Ibland blir man så trött. Nyligen var det någon som klagade på att ”varför ska vi ge pengar till de där kulturtidskrifterna? De är ju så amatörmässigt gjorda. Inte den minsta journalistiska kvalitet.” Läs mer
Ibland blir man så trött. Nyligen var det någon som klagade på att ”varför ska vi ge pengar till de där kulturtidskrifterna? De är ju så amatörmässigt gjorda. Inte den minsta journalistiska kvalitet.” Läs mer
Är det bra eller dåligt att nättidskrifter nu närmar sig ett erkännande från kulturpolitiker? Jag måste erkänna att jag är mer kluven nu när vi fått ett blygsamt anslag från kulturrådet än när vi ansökte om bidrag. Frågan rör å ena sidan frihet från inflytande utifrån och å andra sidan möjligheterna att utvecklas mot alltmer kostnadskrävande teknik. Tidskriftsstödet aktualiserar frågan om hur man ska kunna finansiera sin nättidning. Ska det ske genom kulturstöd, sponsring, annonser, prenumeranter, eller finns andra alternativ? Hur man än gör finns kopplingar till den journalistiska friheten. Vem är vi beroende av? Läs mer
Yvonne Hirdman har tidigare varit professor i både kvinnohistoria och genushistoria och har även skrivit flera böcker inom ämnet. Gösta och genusordningen är en samling essäer som rör sig mellan kvinnohistoriska texter och genusvetenskapliga. De olika texterna är skrivna under en tjugoårsperiod. De berör olika områden, som kvinnors plats och varför kvinnor är underordnade. Ett kapitel tar upp klass och kön, ett annat feminismens förhållande till queerteorin. Läs mer
Det fria kulturlivet utanför de kommunala, regionala och statliga institutionerna är livaktigt och bidrar i hög grad till kulturlivet i landet. Det vet vi sedan länge. Det är också en illa dold sanning att detta kulturliv länge har varit beroende av samhällets olika trygghetssystem. Hur många fria teatergrupper skulle ha överlevt utan möjligheten att få tillgång till a-kassa när teatern inte har några pjäser på repertoaren? Läs mer
Tänk om jag skriver färdigt den här lilla boken, som ju mest handlar om den självupptagna sorgen över mig själv, och jag inte dör vid lämpligt tillfälle. Så att säga. Att jag överlever längre än väntat. Då blir det lite konstigt, om jag bara fortsätter med livet.
Så skriver Anders Paulrud i sin roman Fjärilen i min hjärna. Han hade inte behövt oroa sig. Han dog i tid. Precis innan boken kom ut.
Läs mer
För ungefär tio år sedan började jag studera vid Prishtinas Universitet. Det var förbjudet för oss, albanska studenter, att studera på vårt modersmål och därför hade vi inte möjligt att studera i universitetslokaler, eftersom de var tillgängliga bara för serbiska studenter och hade ockuperats av den serbiska regimen. Flera generationer var istället tvungna att studera i improviserade lokaler som egentligen var några källare. Det var hemskt. Verkligen hemskt. Just nu kan jag inte förstå hur vi kunde klara av situationen. Läs mer
Den 10 december 2007 ”gick tidsfristen ut” för Kosovo och Metohija och något hopp om en fredlig lösning ”tycks inte finnas i sikte”. FN:s sändebud Martti Ahtisaaris förslag om dess framtid var partiskt och gick därmed inte igenom i FN. Det nedröstades inte för att Ryssland la in sitt veto, utan just för att det missgynnade den ena parten i konflikten. Kosovoalbanerna har dock meddelat att de ensidigt kommer att utropa självständighet, något som kommer att erkännas av USA och väst – men inte av Ryssland. Läs mer
Teatercentrum Väst anordnar frukostmöte 2007-12-18.
Det här mötet skulle bli annorlunda än sina föregångare berättade Carl Harlén från Teater Uno som stod som värd för sammankomsten. Tidigare har man haft en panel av politiker som ställts mot väggen av teatermedarbetare, nu satt representanter för 14 (15?) fria grupper på rad för att svara på frågor från de inbjudna politikerna. Läs mer