Vem kan motstå en förfrågan att recensera en bok med denna titel? Inte jag, som också kunde satt en sådan rubrik på en bok om mig själv, om det nu hade funnits något skäl att skriva en sådan. Möjligen skulle jag bytt ut ”ganska” mot ”väldigt”. Läs mer
Det börjar med att Pelle Sandstrak, 11 år, inte kan gå genom grinden till sitt hem utan att kika efter flygplan. Om ett plan kommer måste han ta av sig skorna, ställa dem som två flygplan med skosnörs-vingarna rakt ut, tränga in sig själv mitt emellan dem, stäcka ut armarna och låta brrrrrrr… som en boeing 747. Om han inte gör det kommer hjärnan att flyga ut ur huvudet och träffa planet som störtar och dödar invånarna i den nordnorska by han bor i.
Så långt låter det nästan lustigt i sin absurditet, men det tar inte lång tid innan jag som läsare förstår att det här är allvar. Läs mer
Skriver jag det här eller tänker jag det bara? ”Striden” mellan fantasi och, den så kallade, verkligheten är frekvent förekommande inom främst litteratur och film i dessa tider, att skapa i glappet mellan dessa storheter. Eller att blanda dem hullerombuller. Läs mer
Tomas Ekström blev mycket omtalad efter sin senaste diktsamling Elektrisk matlagning. Här får du en kort presentation av författaren av poeten och prosalyrikern Stefan Hammarén. Läs mer
Berny Pålsson, född 1983, har diagnosen schizofreni och har missbrukat alkohol, mediciner och andra droger i nästan halva sitt liv. Känn pulsen slå är hennes självbiografiska berättelse om kampen för ett att leva ett drogfritt liv och lära sig hantera sin sjukdom. Med ett direkt och enkelt språk berättar hon om snöflingor som skriker och hallucinationer om blödande barn som får henne att springa från apoteket, om paranoia, tvångstankar och röster i huvudet, om drogsuget, våldtäktsminnen och misär. Hon berättar om sina, ofta negativa, erfarenheter från psyk- och missbruksvården. Hon visar hur det känns att vara sjuk. Läs mer
Niklas Rådström söker sig som teaterförfattare till de svåra frågorna. Svåra att gestalta och svåra att förstå. I pjäsen De onda, som spelats på Folketeatret i Köpenhamn och som nu finns i bokform, handlar det om ett svårtänkbart brott: två 10-åriga pojkar i Liverpool som dödade en tvååring.
– Att skriva om Gandhi är något man ger sig i kast med först när knäskålarna slutat skälva, skriver Zac O’Yeah mot slutet av sin mäktiga biografiska berättelse om den indiske ickevåldsaposteln som blev sin nations fader, men som nu ifrågasätts i ett Indien där västerländska konsumtionsideal och högteknologi får allt större betydelse, och där det urbaniserade och globaliserade välbeställda övre medelklasskiktet av befolkningen växer snabbt – men där också fattigdom och enorma sociala orättvisor cementeras allt fastare, medan vattenbristen blir mer och mer akut och de traditionella bysamhällena upphör att fungera som åtminstone nödtorftiga skydd för människor som försörjningsmässigt lever på de yttersta marginalerna. Läs mer