[090618] Ibland sammanfaller händelser på de mest oväntade sätt. När min egen bok om medelklassen låg i pipeline för utgivning, dök ännu en bok om medelklassen upp, utgiven av Arkiv förlag. Men det är märkligare än så. Jag för ett avslutande kort resonemang om några aspekter som jag inte tagit med. En av dessa är betydelsen av vår strävan efter lycka och vad lycka egentligen är. I boken från Arkiv handlar det inledningsvis mycket om avund hos medelklassen och vilka effekter det fått.
Avund och lycka är många gånger två olika sidor av samma mynt och definitivt när det gäller hur medelklassen agerar. I boken Frånsprungen analyserar ekonomen Robert Frank vilka effekter avund kan spela när det sätts in i ett socioekonomiskt sammanhang, som här det amerikanska samhället med alla sina myter om individens möjligheter.
Den grundläggande frågan är hur olust och lycka uttrycks. Lyckobegreppet definieras alltmer ur ett västerländskt perspektiv och det är starkt kopplat till materiella ting och ägande. Samtidigt har detta blivit en rävsax och Robert Frank beskriver ingående effekter på en samhällelig nivå.
Om vi utgår från en individuell nivå ger Frank olika exempel på ungefär samma tema. Bilen är en stark metafor i det amerikanska samhället. Vad är en bra och attraktiv bil, frågar sig Frank. En bil som bedömdes ha snabb acceleration 1950 skulle idag förmodligen betraktas som tämligen slö. Ett hus som då betraktades som rymligt då betraktas idag antagligen som måttligt stort eller rent av litet. Här skiljer sig inte amerikanen från svensken. Besök ett villaområde från mellankrigstiden och därefter ett nybyggt och du ska märka att skillnaderna är påtagliga.
Bedömningen beror på sammanhanget, blir Robert Franks slutsats. Och han frågar sig varför ekonomerna bortser från detta i sina analyser? Och hur hänger då lycka och avund ihop med makroekonomin?
Robert Frank är inte ensam om att ha observerat ökade klyftor i samhället, men han har hittat en intressant tolkning som kanske inte är lika självklar. Den översta procenten av USA:s inkomsttagare har mer än tredubblat sin köpkraft sedan 1979. För medelklassen har köpkraften stått nästan stilla och många har kompenserat detta genom att låta kvinnan i familjen ta sig ut på arbetsmarknaden. Hemmafrukulturen har varit mer långlivad i USA än i Sverige.
Under efterkrigstiden har något viktigt hänt. Under åren 1949–79 ökade de 20 procent av hushållen med lägst inkomst före skatt med mer än för de 5 procent med högst inkomst. Man kan säga att detta var arbetarklassens guldålder och ett uttryck för utjämnade klassklyftor. Under åren 1979–2003 var situationen den omvända. Ju högre lön, desto bättre utfall gäller för denna period. Inkomsterna för de lägst betalda ökade med 3,5 procent medan de högst betalda ökade sina inkomster med 68 procent. Klassklyftorna ökar och det finns inga krafter som bromsar den utvecklingen. Tittar man på den rikaste procenten blir inkomstökningen 201 procent. Några kallar den effekten tredjedelssamhället, andra och mer pessimistiska kallar den femtedelssamhälle.
Spelar den tilltagande ekonomiska ojämlikheten någon roll för den enskilde individen? Man har sina pengar oberoende av vad andra har och hankar sig fram med dem, eller? Så kanske det skulle kunna vara, men det finns några olika former av komplikationer och Frank tar upp främst två av dem. Den ena handlar om hur vi definierar lycka. Själv skulle jag nog vilja kalla det ett förtingligande av lycka. Frank refererar till psykologer som ser att det handlar om ett subjektivt välbefinnande.
Låt mig ge ett exempel som snart ska uppdateras. I slutet av 60-talet flyttade min kompis föräldrar till ett nybyggt radhusområde. Sådana områden har ofta präglats av en konformism i vad som gäller för tycke och smak. Ganska snart köpte en av familjerna en ny och kanske lite snyggare brevlåda. Vips hade de flesta andra också monterat upp en ny brevlåda. Saken måste ha gjort intryck på mig eftersom jag fortfarande belastar mitt minne med den.
Mekanismen som triggar ett sådant beteende är vår jakt på lycka, menar Robert Frank. Det finns många undersökningar som visar att rika personer är lyckligare än fattiga. Därför betyder det något när vi för en stund kan känna att vi har lite finare brevlåda än våra grannar. Men svaret blev också det förväntade, en nivellering. Så då skulle man ju från början kunna strunta i jakten på statusförmåner, men så enkelt är det inte och Frank visar på en mekanism som ännu så länge har större betydelse i USA än i Sverige.
När löneklyftorna växer blir det de rikaste grupperna som driver på konsumtionen i samhället. Tyngdpunkten i konsumtionsutgifter förskjuts uppåt och alla försöker följa med i karusellen. I USA upplevs det som tvingande att följa med i standardjakten, inte minst därför att skolorna upplevs ha en kvalitet som följer prisnivån på bostäderna. Den som ligger kvar på en viss utgiftsnivå får i praktiken sämre standard. Jämfört med andra.
I Sverige ser det ungefär likadant ut. Om det på 60-talet handlade om att höja sin materiella status med en ny brevlåda, handlar det idag om att totalrenovera sitt kök eller badrum. Frank ger själv ett exempel med gasolgrillar. De som köper vad som upplevs som extremt dyr grill vidgar perspektivet för alla andra. Effekten blir att allt fler lägger allt mer pengar på något så svårfångat som lycka. I materialiserad form, dessutom. Ju lägre inkomst man har, desto större andel av lönen går åt till denna balansakt.
Samhällsekonomiskt är det vansinne, menar Frank. Istället borde pengarna användas till samhällets förfallande infrastruktur och till en bra skola åt alla och till en sjukvård som garanterar alla medborgare en rimlig vårdnivå. Privatekonomins samhälleliga konsekvenser blir negativa för de flesta amerikaner. Den amerikanska drömmer krackelerar. Och i Sverige jobbar vi på i samma anda.
