Frimärkssamlandets årsringar

[090812] Visst var frimärksalbum fordom, framför allt de i läder, mycket stillfulla, gjordes av hantverk, nämnas kan t.ex. finländska Norma. Ännu lite längre tillbaka gjordes album av små firmor och var än mer i handarbeten och kunde vara påtagligt exklusiva och förhållandevis dyra.

Nog, det fanns ett stort krux förstås förutom att läder inte håller tidens tand alltför och nöts till ytan ganska fort och materialet måste ständigt underhållas, krävdes även stor fingerfärdighet hos samlaren att få sina märken snyggt fästa i albumen. Fästarna innebar alltid tålamodsbeprövade samlare. När man nu ser gamla album, ofta är det inte så vidare snyggt och charmfullt snyggt (ifall man inte vill oppskatta det lite nergångna som med tiden vill vila över dem.)

Slutligen kom det modernare material, och med fickor för frimärken man fick limma in, t.&.med färdigt skurna, så det kunde bli förhållande vis rakt, med ens kändes album moderna och samlarna behövde inte mera ha fingerfärdighet med albumen. Det kändes som en lättnad för mången. Albumen hade samtidigt blivit i moderna material och plaster, sågs fräscht av många och pärmarna kunde hållas rena, men ett faktum att albumen inte var så snygga trots allt, ej heller Leuchtturms (en uppsättning blancolösblad) från t.ex. 1960-talet och 1970-svaret. När man nu senare har att göra med album från denna mellanperiod, kan albumen i sig kännas oerhört trista och förlegade. Många av dessa samlingar måste nu föras över till andra album, när de inte råkar säljs som restsamlingar och albumen slutligen slängs. Därtill har det visar sig att fickorna som limmades in, inte håller fast så bra, de har börjat lossna.

Men det gick vidare ju, moderna album känns verkligen ofta bättre designade och layoutade, Lindners album är för all del rätt så tätt lyaoutade. De är ofta i moderna material, men ytmaterialet känns snyggt i varje fall, imitationer är inte heller så fy skam faktiskt. De moderna albumen har färdiga fickor för frimärken, själva välsignelsen som. Det blir onekligen snyggare än den mest fingerfärdigare kunde få det förr. Men hur himmelskt snyggt vore det inte vara med läderalbum, modern design, bra papper och med fickor? Ser vi ännu ett krux med dagens album måhända också? Kommer t.ex. fickorna att hålla långt fram i tiden? Eller skall album vara säsongvara? Dagens album är även rätt märkligt dyra som det känns.

Leuchtturms Sverigealbum I-III känns i varje fall i dagsläge som ett gott alternativ för en Sverige-samling, från början till slut faktiskt. Layouten brister inte. De är visserligen inte det minsta handgjorda på något sätt, men känns för det något påkostade och konsekventa med sitt urval, så att man vill lägga sin egen hand i det hela. Dock måste det understrykas att DAVO’s Sverige-album inte heller är dåligt designat. Är kanske en smakfråga, och vilket man tycker bättre om utvändigt.

Förtrycksalbum ger mycket vägledning om hur det skall fyllas i, alltså var där, dock eg. aldrig i vilken ordning man gör det, så det stjäl inte av förtjusningen i kvävning mot mer fulländat. Det som ändå är ett förtrycksalbumens brist för en mer besatt samlare, att albumet är gjort för uttryckligen samlare, inte lika tacksamt för herr filatelisten som gärna vill visa ha sina varianter, komplettetter, extra rariteter, avarter, idel udda sexempel, måste han då bäst han vill göra sina egna lösblad till albumen, förse texter för sina skapade oppfyllda luckor, emedan förtrycket i album:et ger möjlighet till huvudtyp av märken och på sin höjd med några vanliga tryckomgångar med ny tandning, nytt papper, andra vattenstämplar, möjligen viss övrig färgnyans, så vill man ytterligare opprepa sina märken i nyans och varianter som det eg. finns ganska evigt av, repetera kanské obrutet mera för att hålla liv i albumet, då får man allt gott &:så klara av att göra sina egna sidor, ha sin fingerfärdighet, eller med oppenbar risk att det inte blir så snyggt som ett album i sig låter vara. En kombination av fabriksmässigt förtryck och egen designsidor blir inte helt lyckad albumsmässigt. Album är som sagt för samlare, inte för filatelister. Universalblad med fickor är inte den optimala lösningen.

Leuchtturm har en oppsättning blankolösblad, nackdelen att frimärken inte hålls otroligt bra i dem, vill lite glida i dem och hur göra med texten, blir det snyggt att limma upp etiketter om vilken variant det rör sig om. Är det förresten bättre för frimärket själv att det lite glider i en plastficka, i princip slits till sin yta, eller att det limmades upp med fästare på märkets baksida, men att sidorna i albumet tog i i märkena när man bläddrade?

▪ Stefan Hammarén
Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: