[121116] Debattens vågor går höga om privatiseringen av driften och höga vinster vad gäller vård, omsorg och skolor. Vissa menar att verksamheten utvecklas bättre genom alternativ som konkurrerar med varandra på en marknad än i offentligt monopol, andra att vinstmaximering sker på bekostnad av kvaliteten.
Vanlig varuproduktion
I det moderna massproducerande samhället utvecklas en gigantisk apparat som vädjar till köparnas begär och svårighet att välja–reklamen i massmedia, gatureklam, designade butiker, företagens events, som besökande säljare och hela säljaravdelningar- för att försäkra sig om att de massproducerade produkterna blir realiserade, sålda. Dessutom gör företagen omfattande marknadsundersökningar för att söka undvika misslyckade nysatsningar. Denna reklamapparat ger inte ofta någon verklig kunskap om varornas kvaliteter, men trots detta har köparen ändå relativt stora möjligheter att utöva sin konsumentmakt . Köparen är ju här oftast densamme som brukaren.
Skattefinansierade tjänster
Den offentliga sektorns tjänster skiljer sig från den vanliga varuproduktionen. En del tar sig aldrig form av en vara på marknaden då den drivs direkt i offentlig regi (kommunala skolor och dagis, landtingsdrivna sjukhus, vårdcentraler, hemtjänst och äldreboenden) . Köparen av offentliga tjänster som verkställs i privat regi är ej densamme som brukaren. Det är kommunernas och landstingens tjänstemän som via anbudsförfarande uppträder som köpare och de tar inte själva del direkt i den utövade tjänsten.
Valfrihet
Brukaren kan inom givna gränser välja utförare av dessa tjänster. Vad gäller skolor är det fr.a. föräldrarna som ju själva ej direkt nyttjar tjänsten som väljer. Mätningar görs av skolornas prestationer, men hur tillförlitliga är dessa, de utförs ju inte av brukarna själva. Och hur många av de gamla har ork och förmåga att verkligen göra ett välgrundat val av äldrevård? Hur ska de vara förmögna att jämföra olika äldreboenden och hemtjänster? Omständigheterna skiljer sig också från den gängse varuproduktionen i att den är geografiskt bunden, såväl inom kommun och landsting, som var den är placerad (stadsdel t.ex.). Alternativen konkurrerar alltså inte bara vad gäller varans kvalitet.
Konsumenten är här också i ett underläge. Vem vill stöta sig med sina lärare och rektor, vem vill komma på kant med sina vårdare och läkare? Som sjuk är man också svag och sårbart beroende av vårdens aktörer. Ett byte av utförare är ingen enkel sak som att byta tillverkare och säljare av industriprodukter. I skolan och på dagis får barnen sina kompisar och utvecklar personliga förhållanden till sina lärare, i vården vill man känna läkare, sköterskor och vårdare personligen.
Konsumenten av offentliga tjänster har alltså på grund av det ovan nämnda en väsentligt svagare position och förmåga att kunna välja produkt (tjänst) än på den reguljära varumarknaden. Och omvänt är producentens/ leverantörens ställning starkare.
Bruksvärdenas skillnader
Också hur bruksvärdet når brukaren skiljer sig mellan vanliga konsumtionsvaror och de nämnda tjänsterna. Skola, vård och omsorg bedrivs ju i ett direkt möte mellan den som tar emot tjänsten och den som ger den, till skillnad från vanlig varuproduktion. Att kontrollera deras kvalitet för köparen, d.v.s. kommuner och landsting, är ju minst sagt inte lika lätt som för konsumenten av den vanliga varan. Visserligen försöker man nog följa upp vad som görs i de upphandlade företagen, men avslöjandena i massmedia har väl visat begränsningen. Ett minimikrav borde vara att meddelarfriheten är något som ska gälla all verksamhet som är skattefinansierad.
Vård, omsorg och skola ligger närmare individens existentiella livsvillkor, kropp och själ. Förhållandet mellan patient och vårdare, elev och lärare utvecklas till ett personligt förhållande som svårligen uppnås i den vanliga varuproduktionen. Detta motverkas av kravet på maximal lönsamhet, t.ex. till enkla, snabba besök på vårdcentralen och mindre tid för samtal och utevistelser på äldreboendet.
Driftformens betydelse
Detta Sammantaget talar detta mot att driva produktionen av dessa tjänster i aktiebolagets form där vinstmaximeringen är överordnat mål. Brukarnas svaga ställning öppnar för att vinstmaximeringskravet leder till att kvaliteten försämras genom lägre bemanning och snålande med utrustning. Verksamhet i aktiebolag kan dock trots detta förekomma som verkligen är bra, t.ex. beroende på engagerad personal. Ett avstående från vinstmaximeringskravet innebär bara att en förutsättning skapats som kan befrämja kvaliteten.
Alternativen
Är lösningen då att utföra alla dessa tjänster i offentlig regi? Inledningsvis måste sägas att tjänsterna inte bara kan utföras i aktiebolagsform. Privata driftsformer finns som inte har vinstmaximering som överordnat mål, utan som mer styrs av intresset att framställa en bra produkt, non-profitföretag, stiftelser, kooperativ o.s.v. Direkt offentlig drift har andra nackdelar som t.ex. byråkratisk centralstyrning där makten förskjutits långt från verksamheten. Samma problem finns givetvis också i de stora aktiebolagskoncerner som utvecklats inom välfärdssektorn. I den här typen av verksamhet med svårmätbara kvaliteter har det personliga engagemanget avgörande betydelse och det försvagas av maktens förskjutning uppåt i en byråkratisk apparat. En kombination av såväl offentlig som privat drift utan vinstkrav där makten decentraliseras, men med olika former av granskning, borde befrämja utvecklingen av bättre alternativ inom såväl skola som vård och omsorg, vilket var det ursprungliga uttalade argumentet för privatiseringen. Från näringslivets sida föreligger ett intresse av privatiseringen som nya områden för kapitalackumulation.
Skatter och välfärdstjänster
Dessutom handlar det förstås också om ett politiskt val av hur hög skatt medborgarna är beredda att gå med på för att vi ska få en bra välfärdssektor i samhället. I en tid av individualistisk kortsynthet och egoism vädjar politiker till krav på låga skatter för att få röster i demokratiska val. Att välfärdstjänsterna måste ta en allt större andel av samhällets samlade resurser i anspråk är ju oundvikligt, vilket i stort sett aldrig påpekas, då möjligheterna till effektivisering av verksamheten är begränsad i jämförelse med industriell produktion. Om inte försämringar ska komma till stånd är detta nödvändigt oavsett om tjänsterna finansieras via skattsedeln eller plånboken. Men det är också en fråga om fördelning mellan starka och svaga, friska och sjuka, rika och mindre bemedlade.
