[140123] Terra incognita. Det okända landet i söder som skulle balansera landmassan i norr. Så sent som 1769 seglade James Cook in i kartans vita områden, sökte en utlöpare av Antarktis men fann Australien.
Med på skeppet var naturvetare som samlade tusentals växter och djur, som Daniel Solander från Piteå, Linnés främste lärjunge. Men var han också Linnés son? Var det därför han aldrig fick återse sitt livs kärlek, Linnés äldsta dotter Lisa Stina? Hon som skrev om indiankrassens blixtrande och kunnat bli vetenskapskvinna? Mot hennes drömmar stod tidens tankar om kvinnors roll, patriarkatet och hennes världsberömde far.
Christina Wahldén från Uppsala, författare, journalist och konsthistoriker med ett kvartssekel på Svenska Dagbladet, länge som kriminalreporter, vilket mynnade i flera kriminalromaner och en faktabok om sexuellt våld mot kvinnor i krig 2009. Dessutom fem barnböcker, tolv ungdomsromaner och nio böcker på lättläst svenska. En oerhört produktiv författare alltså som nu kommer med sin första vuxenroman.
Helt enligt bokens tendens är det snarast Lisa Stina som är huvudperson. Hennes liv kantas av tragedi: hindrad från den utbildning till botaniker hon åtrått, bortgift med en officer som super, bedrar och slår henne, räddad från det värsta som hemmadotter i Linnés Hammarby, första barnet dödfött och den hon verkligen älskade på ständig upptäcktsfärd eller besatt botaniskt ordnande av herbarierna i London. Det står svart sorg omkring henne men hon föder en levande dotter och älskar naturen, växterna som hon vill ordna i cirklar där far kräver raka rader, den krikonlund som är hennes på Hammarby. Detta lindrar, vävning lindrar, hon har en styrka i sin sorg men är tillsist en kvinna som enligt tidens sed inte får förverkliga sig.
Berättelsen om henne tvinnas med berättelsen om kapten Cooks första världsomsegling, den till Otaheite på Tahiti, Botany Bay på Australiens östkust och förlisningen på Stora Barriärrevet som ledde till månader av reparation i mynningen av Endeavour River i Queensland. Där tillstöter den tredje berättelsen: hur en aboriginkvinna ser på de vita inkräktarna och hur hennes självklara liv med naturen kontrasterar mot civilisatörernas ansträngda upptäckarfeber.
Språket är glasklart, episkt framflytande med små förtätade språng och absolut osökta bilder. Kompositionen är konventionell men har en lyckad tredje dimension. Detta att Linné kunde varit inte bara andlig far åt Solander skymtar förbi, skickligt infogat. Mitt inpass: den lappländska resan skedde året före Solanders födelse.
Den mest världsberömde svensken, hans lärjunge påväg att genomtränga terra incognita. Och så den väntande kvinnan hemma i bondesverige. Sjuttonhundratalets könsroller tillspetsade i en sorgset känslofull, virvlande långdans, ändå med ständigt nya blommor i håret.
