[140518] 
Det har gått drygt hundra år sedan det andliga och kulturella livet i Wien, som senare blev symbol för kreativa mötesplatser. Mycket av den tidens idévärld återspeglas i boken Wittgensteins Wien.
Vissa böcker vägrar att lägga sig ner och bli irrelevanta. Allan Janik och Stephen gav ut boken redan 1973 och kom första gången ut på svenska tretton år senare. Nu kommer boken åter ut, med ett nytt kort nyskrivet förord av Allan S. Janik och en ny bearbetning av Santérus förlag. Det är inte direkt någon kioskdeckare man får i handen, utan man bjuds in på en bildningsresa som kräver sin man och kvinna för att ta sig igenom. Men man känner doften av den intellektuella spänst som fanns i det tidiga 1900-talets Wien.
Wien under denna period framställs ofta som paradoxernas stad, så även här. Cafélivet har stått som förebild för dagens försök att skapa kreativa miljöer. Janik och Toulmin ger en annan bild av hur det förhöll sig. I Wien rådde svår bostadsbrist vilket gjorde att många sökte sig till ceféerna för att komma undan de svåra bostadsförhållandena som rådde främst inom arbetarklassen. Bakom charmen fanns alltså en hård och långt ifrån glamorös verklighet.
Dubbeltydighet kunde även råda inom musiklivet, eller som författarna skriver: Mahler kunde hyllas för att ha fört operan till nya höjder, samtidigt som han hånades för att vara jude. Det var denna miljö som självaste Adolf Hitler mötte under sina år i staden. Han förfasades över regimens dekadens, samtidigt som han här utvecklade sina tankegångar om vad som var kärnan i tidens samhällsproblem – den judiska kulturen och det judiska folket. Tankar som han sedan skrev ned i sitt politiska program Mein Kampf. Detta kom att få avgörande betydelse för Europas framtid, men författarna väljer att avstå från att nämna Hitler. För dem handlar det mer om intellektuell diskussion av annat slag.
I boken beskrivs en spännande sida av kulturlivet i Wien, de korta sociala avstånden mellan framstående personligheter med olika specialiteter. De kunde lätt träffas och umgås på många sätt. Idéer kom att mötas, ja just det som ofta påstås utgöra grunden för kreativ utveckling. Några författare hävdar exempelvis att kvantteorin om materiens minsta byggstenar var beroende av det kreativa kaos som präglade Wien under seklets första decennier. Om det skriver Janik och Toulmin dock inget. Däremot skriver de om en annan betydelsefull vetenskapsfilosof, Ernst Mach, som bland andra Albert Einstein refererar till när det gäller tidens och rummets egenskaper. Eller som författarna skriver; Mach hade inflytande på allt från poesi till rättsfilosofi och från fysik till samhällsteori. Sådan bildning ser man sällan ens antydning till idag.
Mot slutet av boken kommer författarna in på Wittgensteins mest berömda verk Tractatus. Här tycker jag att filosofernas resonemang tar över på bekostnad av begriplighet. För filosofer kan det däremot vara intressanta resonemang om verket, dess tolkningar och betydelse.
Boken sveper över ett flertal vetenskapsområden och de flesta har nog svårt att ta till sig av resonemangen här och var. Men samtidigt får man en spänstig beskrivning av tidsandan i en stad som fortfarande lockar turister att försöka förstå något av den intellektuella vitalitet som fanns i Wien i början av förra seklet. Lyckligtvis finns det fortfarande förlag i Sverige som vågar satsa på utgivning av verk som detta.
