Måste klassresenär lämna arbetarklassen?

böcker.vinjett

[140907] Lena Sohls Att veta sin klass. Kvinnors uppåtgående klassresor i Sverige är en avhandling i sociologi som undersöker just det titeln anger: kvinnor som gjort en klassresa uppåt.

Syftet är att undersöka deras erfarenheter i en svensk kontext och att analysera hur klassresorna ”kan förstås i relation till olika ojämlikhetsskapande strukturer i det svenska samhället”. Det är en angelägen studie av flera skäl, både för att studien genom kombination av metod och teoretiska perspektiv fyller en forskningslucka och för att de frågor Sohl ställer kring utbildning, kön, klass, ras, sexualitet och social position är betydelsefulla i sig och extra viktiga i vår samtid.

För mig personligen är studien särskilt intressant eftersom jag kunde utgjort det empiriska materialet själv som kvinna, född och uppvuxen i ett klassiskt arbetarklasshem med föräldrar utan högre utbildning, som genom att läsa vidare på universitet, ta en examen och få ett jobb som motsvarar utbildningen, gjort en klassresa uppåt (enligt denna logik och metaforik, som är rätt problematisk). Dessutom berör Sohl många av de problem som jag själva brottats och fortfarande brottas med i min egen forskning.

Sohl har intervjuat 16 kvinnor födda på 1970- eller 1980-talen som genom högre utbildning har förändrat sin sociala position på ett positivt sätt. Några av kvinnorna är uppvuxna i arbetarklasshem utan tradition och erfarenhet av högre utbildning, andra har föräldrar med högre utbildning yrkesverksamma inom klassiska arbetaryrken; några har föräldrar födda i Sverige, andra har föräldrar med blandad nationell bakgrund och några själva är födda i andra länder än Sverige. Några är uppvuxna i småorter på landsbygden, andra i förorter till storstäder. Några är lesbiska eller bisexuella och lever i stabila parrelationer, andra är heterosexuella och lever antingen som par eller som singlar. Några har fast anställning och stabila ekonomi, andra har mer osäker arbetssituation och ekonomi. Det empiriska underlaget är med andra ord varierat och illustrerar genom detta just hur olika och lika vi människor är på samma gång.

Sohl inleder sin avhandling med ett citat från en av de kvinnor hon intervjuat: ”Skolan var jätteviktig. Jättejättejätteviktig. Dom ansåg att utbildning var den enda vägen till förändring.” Uttalandet slår an tonen och sätter riktningen; det understryker att studiens fokus ligger på utbildning som ”den enda vägen” (väldigt ödesmättat och alluderande på den politiska och ideologiska ram studien menar är orsaken till kvinnornas val och livssituation) för kvinnor att förändra sina, och därigenom också (några) andras, liv. Varför måste livet i arbetarklassen lämnas, undrar Sohl. Varför låter kvinnorna sig inte ”reproduceras till arbetarklass”?

Frågorna är direkt relaterade till studiens övergripande slutsats: att klassresan kan ses som en viktig del av en nyliberal diskurs där duktiga kvinnor bygger framtidens samhälle och sin egen framtid genom att reproducera ett ojämlikt samhälle där majoritetens livsvillkor förblir oförändrade och icke-goda. De individuella klassresorna är helt enkelt kittet som håller det ojämställda samhället samman. När möjligheten att klassresa finns närvarande i samhället minskar också behovet av att tala om ojämlikhet” som Sohl skriver på den avslutande sidan. Avhandlingens titel alluderar ju också på det gamla uttrycket ”att veta sin plats”, som handlar om att inte utmana makten på något vis vare sig genom individuella klassresor eller kollektiva aktioner.

Studiens ingång och slutsats är just att klassresan är en nödvändighet och inte en möjlighet av flera olika livsmöjligheter. Den enda vägen leder uppåt, går via utbildning och berör enskilda individer – är ett individuellt och inte ett kollektivt projekt. Om arbetarklassflickan ska få möjlighet till ett gott liv skall hon vara duktig i skolan, prestera för att ta sig vidare till högre utbildning och en annan plats och position i samhället. Att stanna kvar i arbetarklassen är inte ett alternativ och utbildningskapitalet tycks vara det enda tillgängliga och gångbara för dessa individer där den arbetsmoral och det skötsamhetsideal de fått med sig från arbetarklassen också är en erkänd och gångbar valuta.

Sohl menar att denna förväntan finns där oberoende av om kvinnorna växer upp på landsbygden eller i storstaden, med föräldrar utan högre utbildning eller med högre utbildning, i familjer med blandat nationellt ursprung eller där båda föräldrarna är födda antingen i Sverige eller i något annat land. Bakgrunden och orsaken till varför klassresan är en nödvändighet skiftar dock, och detta är viktig kunskap som Sohl synliggör. För vissa individer handlar vägen bort från föräldrahemmets livsvillkor om bättre ekonomi, för andra om ett liv utanför heteronormen och för ytterligare andra om att återerövra det liv som föräldrarna förlorade när de tvangs lämna sitt ursprungsland (eller allt på en och samma gång).

Att klassresan är komplex till sitt ursprung och sitt syfte, men också till sin karaktär och till sin erfarenhet är styrkan med studien som också synliggör att duktighet inte är det enda kapital kvinnorna har tillgång till och haft nytta av under sin klassresa. Kvinnornas berättelser och Sohls tematisering av dem visar vilken betydelse som faktorer som svenskhet (vad det nu är), kunskap om akademien, tvåsamhet, vithet, ekonomisk trygghet, sexualitet, femininitet och en mängd olika vardagliga praktiker har i görandet av klass och hur de kan underlätta eller försvåra en klassresa, men också ett liv och förståelsen av klass. Här synliggör Sohls studie heterogeniteten inte bara i begreppet och erfarenheten klassresa, utan också i begreppen och erfarenheten underklass, arbetarklass och medelklass: vad som karakteriserar de olika klasserna och vad det innebär att tillhöra respektive klass i dagens Sverige.

Nu kan ju en avhandling självklart inte undersöka och diskutera allt, men det jag framför allt saknar i denna 494 sidor långa text (jo, avhandlingen hade tjänat på att kortas och komprimeras) är en djupare problematisering och diskussion av det som avhandlingen kretsar kring: ”det goda livet” och ”det ojämlika/jämlika samhället” som i sin tur kunde fördjupat problematiseringen av klass och klassresor. För vad är egentligen ett gott liv? Och hur är förståelsen av det goda livet relaterat till jämlikhet och ojämlikhet, arbetarklass och medelklass? Vilka erfarenheter har exempelvis de kvinnor som inte gjort en klassresa, utan som med Sohls ordval lät sig reproduceras till arbetarklass; blev kvarlämnade? Vilken är deras syn på klass, ett gott liv, ojämlikhet/jämlikhet och klassresor? Om klassresan är den ”enda vägen” till ett gott liv, som Sohl argumenterar för, hur upplever de då sina liv? Det är en historia/avhandling som återstår att berätta/skriva.

▪ Annika Olsson

BokomslagLena Sohl
Att veta sin klass. Kvinnors uppåtgående klassresor i Sverige
Atlas akademi 2014

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: