Svensk arbetarrörelse räddade Norge

böcker.vinjett

[150826] När Norge år 1905 bröt sig ur den påtvingade och i landet avskydda unionen med Sverige skedde det under krigshot från den svenska överklassen, det borgerliga politiska etablissemanget och militärledningen. Men den svenska arbetarrörelsen ställde sig på norrmännens sida.

Det blev en betydelsefull seger både för det norska folket och för arbetarrörelsen, som fick ett bevis på att den blivit en mäktig spelare i den svenska samhällsutvecklingen. I sin bok Fred med Norge berättar journalisten och författaren Kalle Holmqvist om den dramatiska händelseutvecklingen år 1905 och dess bakgrund.

Att Norge över huvud taget kommit att ingå i en union med Sverige, under svensk överhöghet märk väl, den svenske kungen var också Norges, var en bisarr följd av erövringslysten revanschism hos det svenska etablissemanget med kung Karl XIV Johan i spetsen sedan Finland förlorats i det idiotiska krig man fört mot Ryssland och som slutade 1809. Genom att alliera sig med Frankrikes fiender kunde Sverige efter ett kort krig med Danmark år 1814 tilltvinga sig Norge.

Kalle Holmqvist, som specialiserat sig på den svenska arbetarrörelsens tidiga historia, ägnar här generöst utrymme åt att beskriva samhällsutvecklingen i Norge under 1800-talet, något jag tror är ganska okänt i Sverige, och som blir särskilt intressant eftersom det visar hur Norge var betydligt mer progressivt än Sverige. Särskilt blev det för Sveriges konservativa riksdag irriterande att man tidigt införde mycket mer inkluderande rösträttsbestämmelser än vad Sverige hade. För den svenska arbetarrörelsen framstod Norge som ett föredöme, och mellan norska och svenska arbetare växte solidariteten, vilket bland annat kom till uttryck i att norska arbetare samlade in pengar till sina svenska klassbröder och -systrar när de lockoutats år 1905.

Som vanligt när det gäller svensk arbetarrörelse var ungdomsorganisationerna pådrivande medan moderpartiet Socialdemokraterna intog en något mer försiktig hållning. Det fanns två ungdomsorganisationer, Socialdemokratiska ungdomsförbundet och Ungsocialisterna. De senare något mer radikala, en av dess främsta företrädare var Hinke Bergegren, som fruktades av det konservativa etablissemanget både för sin vassa tunga och sina omstörtande åsikter. Här rör sig Kalle Holmqvist verkligen på sin mammas gata, och det kan ibland kännas som om organisationsfrågorna och de principiella åsiktsbrytningarna får lite väl stort utrymme på bekostnad av bokens egentliga ämne.

När det gällde Norge rådde en bred enighet i den svenska arbetarrörelsen, den norska viljan till frihet och oberoende måste ovillkorligen respekteras, och betydde det att unionen skulle upplösas så måste det bli så. Framför allt motsatte man sig alla tankar på att med våld försöka tvinga Norge kvar i unionen. Självklart fanns det mycket starka och inflytelserika röster som höjdes för ett svenskt militärt ingripande. Kungen själv, som var en maktfaktor att räkna med, hade sådana tankar, men det ska dock sägas till Oscar II:s heder att när saken ställdes på sin spets och Norge ensidigt förklarade unionen upplöst så böjde han sig och släppte alla eventuella planer på ett militärt ingripande.

Möjligen kände kungen av tidens vindar, det var oroligt i flera av Europas länder, arbetarrörelsen tog för sig mer och mer, strider på arbetsmarknaden var vanliga och det talades allt högre om behovet av revolution. Till och med den annars ganska modeste och moderate socialdemokratiska partiordföranden Hjalmar Branting höll ett tal, där han på ett förtäckt men ändå tydligt sätt varnade för att om krigsmakten sattes in kunde en kula riktas mot den som satt sig i spetsen för ett sådant företag i syfte att förhindra att tusentals kulor skulle avfyras i ett orättfärdigt krigsäventyr.

Man kan beklaga att Norge när det fick, eller tog, sin frihet inte också gjorde sig av med det rojalistiska statsskicket. Det hade varit ett gott exempel för den svenska arbetarrörelse som skulle växa sig allt starkare för att så småningom bli en dominerande kraft i samhället.

Historieintresset är stort, och jag tror att Fred med Norge med sin fördjupade bild av ett dramatiskt skeende i Sveriges och Norges moderna historia kan finna många läsare, det är den värd.

▪ Christian Swalander

BokomslagKalle Holmqvist
Fred med Norge. Arbetarrörelsen och unionsupplösningen 1905
Murbruk förlag 2015

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: