Krisen ingen vill prata om

Bokomslag

[160508] En övergång från ett samhälle beroende av fossila bränslen och råvaror till ett som bygger på rena och förnybara kan inte ske utan att samhället i grunden förändras på ett sätt som debatten om miljö- och klimatfrågorna förbigår eftersom de är så alarmerande att ingen opinion kan skapas kring problemen om förändringens hela vidd tydliggörs.

Detta är slutsatsen man måste dra efter läsningen av Therese Uddenfeldts välunderbyggda och föredömligt konkreta genomlysning av fossilsamhällets fundamentala beroende av oljan och kolet, Gratislunchen.  Det är ovanligt med en debattbok som tar ett så stort grepp om ett centralt samhällsfenomen, och lyckas göra det utan pekpinnar eller alarmism utan helt och hållet utifrån stora kunskaper och imponerande beläsenhet på området.

Therese Uddenfeldt är vetenskapsjournalist och har bland annat arbetat på SVT och SR. Hon skriver flyhänt och tillgängligt, även när framställningens innehåll ibland blir ganska naturvetenskapligt och tekniskt komplicerat. Här läggs kol- och oljeutvinningens ofta dramatiska historia ut och möter den långa geologiska historiens förlopp där de organiska ämnena lagrades in i jorden under de villkor som gjort dem möjliga att komma åt och använda i en alltmer energislukande samhällsutveckling. Även energiomsättningens fysiska villkor och de gränser som sätts av termodynamikens lagar får plats.

En ingående och klargörande diskussion förs kring det viktiga begreppet peak oil. Som handlar om när utvinningen av olja inte längre kan öka och gäller med entydig logik både för enstaka oljefält liksom för större kluster eller för den totala oljeutvinningen. Det är alltså inte så att oljan vid peak oil är slut eller nästan slut, men den kan kräva allt större och mer dyrbara tekniska och infrastrukturella insatser för att bli åtkomlig. Peak oil är en omtvistad teori, och det är bra att Therese Uddenfeldt också uppmärksammar dem som tvivlar på teorins giltighet och deras argument.

Ett övergripande tema i boken är vidden av det oljeberoende som vi lever med, ofta utan att ägna det särskild eftertanke. Allt från tandborstar till rymdraketer kräver olja för tillverkning och/eller funktion. Det går inte att föreställa sig en modern läkemedelsindustri eller livsmedelsproduktion utan olja. Och så det där med transporterna då. Hur många tror egentligen på att den bensin/dieseldrivna flottan av person- och lastfordon kommer att inom överskådlig tid kunna ersättas, allt annat lika, med eldrivna fordon?

Här tycker jag att Therese Uddenfeldt gör en fin insats när hon avlivar den myten. Det är samtidigt givetvis oroande, plötsligt står det väldigt klart hur osaklig mycket av miljödebatten är, särskilt när den politiseras. Ingen politiker vill gå till val på extremt dåliga nyheter, och att göra det med ett program som syftar till en total omstöpning av samhället som skulle omöjliggöra det som den stora majoriteten väljare betraktar som ett normalt liv ger sig naturligtvis ingen på.

Ett annat problem är hur många tongivande ekonomer gärna bortser från naturvetenskapliga fakta i sina modeller för samhällsutvecklingen. De söker gärna gränser av ekonomiskt slag, skattekvoten bör upp eller ner, lönerna likaså, men en rekommendation av minskad ekonomisk dynamik och hänsyn till det som en gång kallades tillväxtens gränser finner man sällan. Det är inte så konstigt, för hittills har det påfallande ofta gått att lösa problem genom teknologisk utveckling och bättre samhällsorganisation. Men i längden går det nog inte. Ta till exempel det faktum att Sveriges utsläpp av växthusgaser sjunkit. Visst är det bra, men som Therese Uddenfeldt påpekar, om vi skulle ta med Sveriges andel av den ökande fossilförbränningen i länder där en stor del av de varor som säljs i Sverige produceras skulle det se annorlunda ut.

I inledningen och avslutningen av boken knyter Therese Uddenfeldt an till en världsbild som hon låter representeras av diktaren Erik Gustaf Geijer. Det handlar om tidigt 1800-tal, och världsbilden är organisk i samtidens romantiska anda. Geijer skulle emellertid ändra sin uppfattning en del, det berömda avfallet.  Hon för också en del resonemang kring hur filosofin en gång delade in världen i ande och materia. Meningen är väl att klarlägga några idéhistoriska förutsättningar för den materialistiska framstegstanke som drivit utvecklingen under två sekel, men som nu måste omförhandlas om människan och hennes utvecklade samhällen ska ha en möjlighet till ett någorlunda harmoniskt fortbestånd. Boken sakinnehåll och argumentationstyngd hade stått sig väl också utan Geijer tycker jag.

Det är värt att notera hur Therese Uddenfeldt skriver om fossilsamhället utan att behandla växthuseffekten annat än marginellt. Det är ett mycket smart drag, det finns ingen anledning att fixera sig vid denna enstaka fråga när vad det handlar om är behovet av en förändring som om den kan genomföras gör att växthuseffekten bromsas men också att livet och samhället blir helt och hållet annorlunda. Frågan är om det är möjligt ens om det är nödvändigt.

▪ Christian Swalander

BokomslagTherese Uddenfeldt
Gratislunchen. Eller varför är det så svårt att förstå att allt har ett slut
Bonniers 2016

 

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!
gilla.alba.3600px
Dela den här artikeln: